Utrymning med räddningstjänstens utrustning

I ett tidigare inlägg skrev jag om Södertörns brandförsvarsförbund och deras PM “Brandskydd i praktiken”. PM:et tar bl.a upp olämpligheten i att använda räddningstjänstens bärbara stegar och tycker i ställer att trapphuset måste skyddas bättre. Vidare tar man upp problemet med blockerade räddningsvägar. Jag har via MSB fått ta del av statistik baserad på 14 400 bränder i flerbostadshus i perioden 2006-2010:

  • I 141 fall, dvs 1,0 % av insatserna har personer undsatts via räddningtjänstens utrustning.
  • I 89 fall, dvs. 0,6 % av insatserna har det rapporterats att en räddningsväg varit blockerad.

Inte ett övertygande stort antal… och det känns svårt att kräva ytterligare brandskydd än den nivå som vi har idag. När det gäller utrymningsfrågan så håller jag fullständigt med om att det känns direkt olämpligt att evakuera människor via bärbar stege. Men, jag vill också påstå att det inte krävs något ytterligare skydd av trapphuset. Brandskyddet i flerbostadshus handlar inte i huvudsak om att utrymma hela byggnaden. I så fall hade vi behövt någon form av utrymningslarm också. I stället handlar det om att säkerställa att en brand som uppkommer i en lägenhet överhuvudtaget inte sprids till andra lägenheter, vilket uppnås med brandcellsgränser som klarar av fullständiga brandförlopp. Skulle det komma ut rök i trapphuset kan räddningstjänsten relativt kvickt vädra ut denna via lucka i trapphusets topp eller öppningsbara fönster. Om detta görs, samtidigt som dörren till brandlägenheten hålls stängd, kan byggnaden utrymmas utan fara för människors liv och hälsa.

Så låt Boverket skriva brandskyddsregler och besparas oss från PM som tycker att nivån inte är tillräcklig. Oavsett statusen på PM och andra riktlinjer blir sådana bara besvärliga för alla inblandade i byggprocessen, både för byggnadsinspektörer och byggherrar.

10 reaktion på “Utrymning med räddningstjänstens utrustning

  1. Åke Persson

    Det här med strgutrymning… Som morfar är jag bekymrad, mitt barnbarn finns i Edsberg, Sollentuna. På 4:e våningen i en byggnad utan rökventilatorer i trapphusen, och där man har fyra trappuppgångar i sama brandcell med förbindelsegång i markplan. En brand i markplanet skulle kunna rökfylla samtliga trappor. Inga avskiljande dörrar finns annat än in till lägenheterna. Stegbil saknas i Sollentuna, man väntar in Kistas stege. Om nu den är tillgänglig… Det blir dessutom svårt att ställa upp en stegbil då det på baksidan är en bergsluttnong och framsidan en smal (15 meter bred längs med huset) parkering med höjskillnad till vägen. Parkeringen är oftast full med bilar. Så hur ska min dotters familj eller deras grannar komma ut om någon anlägger en brand i bottenplanet? Jag skulle vara glad åt lite strängare krav för deras skull…Visst, huset är byggt på 60 eller 70-talet, men var det rätt då kan man ju fråga sig. Idag när Sollentuna saknar höjdfordon tycker då jag att det skulle kunna ställas strängare krav. Kanske som lokala byggregler då stegen som andra utrymningsväg inte existerar. För att jämföra med din statistik finns behov av stege alltså i hela 1% av bränderna i Sollentuna. Kanske 1 gång vart 10:e år då statistiken anger mellan 10 och 20 bränder i flerbostadshus per år i Sollentuna. Jag hoppas att den statistiken inte kommer att drabba min dotter och hennes familj. För som alla insatta vet så är statistiken inte sann förränn efteråt, den är bara en backspegel!

  2. Fredrik Inläggsförfattare

    Åke! Jag håller absolut med om att stegutrymning är ett dåligt alternativ och endast en lösning som bör användas i yttersta nödlägen. Byggnaden som du beskriver känns inte klockren när det gäller skyddet av utrymningsväg och jag är tveksam till hur trappuppgångar tillhör samma brandcell. Att det sedan inte går att ventilera trapphusen känns allvarligt. Finns där inte ens öppningsbara fönster på varje våningsplan.

    Hur vi än vrider på detta så handlar frågan inte om huruvida stegutrymning är bra eller dåligt. Den handlar i stället om det är riktigt att en kommun väljer att ställa högre krav än vad samhället (genom Boverkey) tycker är tillräckligt.

    Den handlar också om det är skäligt att kräva att byggnader ska förses med ett förstärkt skydd av trapphuset. Min åsikt är att det inte är nödvändigt. En brandcellsgräns mot trapphuset och möjligheten till brandgasventilation är åtgärder som ger ett tillräckligt bra brandskydd. En lägenhetsbrand är oftast inte komplicerad för räddningstjänsten och utrymningsbehovet borde vara litet i de flesta fall.

    1. Åke Persson

      Trapphuset är utan fönster. Ingen rökventilator i taket högst upp. Visst, brandavskiljningen i bottenplan för de olika trapporna A, B, C och D kan ha tagits bort av föreningen innan dottern flyttade in, det kan ha funnits från början. Jag vet inte. Men faktum idag är noll avskiljning. OM det ska ventileras rök i en trapp blir det genom lägenheterna! Inte någon särskilt bra lösning.
      Men frågan Det kan vara rätt att ställa olika krav beroende av förutsättningarna i kommunen. Existerar höjdfordon eller inte? Vilken insatstid har räddningstjänsten? Det är faktorer som skulle kunna vara grund för olika krav. Till och med i samma kommun. Vi ska väl ha jämbördigt skydd oavsett om vi bor i Gustavsberg eller ute i Värmdös skärgård? Eller jämför Kiruna med Abisko för den delen. Alla har rätt till ett grundskydd. Som enligt min ringa mening inte ska vara beroende av räddningstjänsten…

  3. Mattias Delin

    För några år sen omkom ett antal personer i rökfyllda trapphus med kort tid emellan, och det framkom då att många incidenter skett före det. Då handlade debatten om att man borde göra trapphusen säkrare och man häpnade över att folk inte visste att de borde stanna i sina lägenheter (hur de nu skulle ha vetat det???). Nu stormar det kring stegar och räddningsvägar. Två sidor av samma lägenhet….

    Brandskydd måste alltid bygga på många olika delar för att nå ”säkerhet i djup”. Om brandskyddet står och faller med en komponent så finns det ett grundläggande fel. Tyvärr ligger nog nivån på brandskyddet för olyckor med konsekvens lika med ett fåtal omkomna på den nivån i bostäder. Det räcker med att EN sak inte fungerar så riskerar ett par människor att omkomma i en bostadsbrand. Det är nog snarare det som debatten borde handla om, och vad man kan göra för att skydda VARJE sak i brandskyddet. Släpp den enfaldiga debatten alltså.

    Jag tycker att brandförsvaren borde göra tillsyn på räddningsvägarna och alla de andra sakerna som måste fungera och jaga fastighetsägarna med blåslampa tills alla delar fungerar. (Istället för att skriva lokal byggregler). Om man inte tycker sig ha tid med det så finns det saker man kan göra åt det.

  4. Andreas Hanner

    Fantastiskt befriande att det tydliggörs att den strategi vilken används i Sverige går ut på att endast brandutsatt lägenhet skall utrymmas, övriga skyddas med passiva åtgärder. Som du noterar skulle det minst krävas heltäckande utrymningslarm om byggnaderna skulle dimensioneras för utrymning. Utöver utrymningslarmet skulle det troligtvis tillkomma fler tekniska detaljer såsom dörrstängare, automatisk brandgasevakuering eller trycksättning och andra aktiva system (jämför med länder vilka inte tillämpar räddningstjänsten som utrymningsväg).

    Säkerhetsnivån som samhället genom Boverket anser vara acceptabel ger på ett sätt också en acceptabel konsekvensnivå till följd av brand. Som jag ser det innebär det i praktiken att ett acceptabelt utfall är att samtliga individer i en brandutsatt lägenhet/bostad skadas eller avlider. Brandvarnare har en viss funktion men dess tillförlitlighet är låg, framförallt då ingen kontinuerlig övervakning föreligger.

    Om vi räknar med att räddningstjänsten är på plats 10 minuter efter larm kan man konstatera att brand har pågått i minst 12 minuter (troligtvis längre) vid denna tidpunkt. Rumsbranden förväntas då vara fullt utvecklad och i detta skede kommer räddningstjänstens insats i brandrummet att ha ringa effekt om individerna i brandrummet inte utrymt via trapphuset i ett tidigt skede.

    Självklart skall samtliga uppfylla samhällets krav men för att få ner antalet som skadas eller avlider vid bostadsbrand är det i praktiken endast automatisk vattensprinkler som kan påverka utfallet vilket påtalats av Fredrik på denna hemsida och flera andra forum.

    1. Cedrik

      ”Som jag ser det innebär det i praktiken att ett acceptabelt utfall är att samtliga individer i en brandutsatt lägenhet/bostad skadas eller avlider.”

      Som jag ser det så kan man inte tala om acceptabel konsekvens utan att koppla det till en sannolikhet. 0 % risk är något som låter vackert i visioner men det är inte något som finns i verkligheten. Så naturligtvis accepterar samhället vissa dödsfall vid bränder – frågan är bara hur låg sannolikhet ska vara. (Även om vi sprinklade varenda bostad i Sverige så skulle något gå snett några gånger och någon skulle dö då och då. Men sannolikheten för dödsfall skulle naturligtvis sänkas ordentligt med en sådan åtgärd. Sänkningen måste dock vägas mot kostnaden för åtgärden i kombination med insikten att resurserna i samhället inte är oändliga.)

      Vidare: Risken för att dö i en brand i sitt hem är faktiskt större om man bor i en villa (där räddningstjänstens stegutrustning inte är en fråga) jämfört med om man bor i ett flerbostadshus (baserat på statistik från ida avseende dödsfall i bränder och scb avseende bostadsbeståndet). Säkerhetsökningen för att man bor i en Br1-byggnad vinner över risken med att bo högre över marken – totalt sett. Sådana totaljämförelser av riskbild saknas ibland när vissa saker (som stegutrymning) blir symbolfrågor. Högre ytskiktskrav i bostäder även i Br2 och Br3 skulle kanske rädda fler liv än Tr2-trapphus. Om det är frivilliga åtgärder för högre säkerhet som man är ute efter.

  5. Oskar Ekberg

    Hej

    Spännande med lite diskussion, men jag skulle vilja styra tillbaka frågan till respekt för lagstiftning. Oavsett vilka åtgärder vår lagstiftning kräver eller vilken risknivå som anses acceptabel så har vi ett fastlagt regelverk att arbeta efter.

    Vad ger oss rätt att tillämpa lagstiftning selektivt relaterat till brandskydd? Det får vi ju inte göra på några andra områden. Jag får ju, till exempel, inte själv sätta min egen skatt. Betalar jag för lite så får jag ett krav på mig att betala in mer och har jag betalat in för mycket så kommer pengarna tillbaka på kontot, allt utifrån den lagstiftning och det regelverk som finns. Vill jag påverka min skatt så måste jag i sann demokratisk anda rösta på politiker som tycker samma sak som jag. Fram tills skatten förändrats får jag dock finna mig i att följa de lagarna som råder just nu.

    Varför ska lagstiftning relaterat till brand fungera på ett annorlunda sätt? Om man inte tycker att det regelverk vi har är bra borde man då inte försöka påverka lagstiftare istället för att skriva egna lagar? Vi lider redan idag av att fastighetsägare och byggare märker av skillnaden i tillämpning av regler över kommungränserna.

    Jag anser att vi alla måste visa lite större respekt för det regelverk som finns och försöka hitta nationella, enhetliga och vettiga tolkningar av detta, Skapa inte egna lokala tillämpningar när detta utrymme inte finns i lagrummet. Vad vi sedan tycker är bra och dåligt får vi uttrycka i diskussioner och rekommendationer till byggare och fastighetsägare samt till lagstiftare för kommande förändringar. Om vi lyckas kommer vi öka trovärdigheten för vårt yrke väsentligt och förenkla byggprocessen avsevärt.

    1. Åke Persson

      Nja här håller jag inte riktigt med dig Oskar. Reglerna kan vara absolut tvingande eller miniminivåer. Det står mig fritt som fastighetsägare att välja ett bättre brandskydd än vad som reglerna kräver. Men det står miginte fritt som bilförare att välja vilken sida av vägen jag ska köra på. Det är – faktiskt – tillåtet att betala mer skatt än du måste också, men inte mindre. Alltså ska man dels minnas att det finns minimiregler som kanske inte är vad som kan uppfattas som SKÄLIG nivå. Brandskyddet kan vara lägre än vad uppfattas som skäligt men ändå vara lagligt. Se bara på de vårdinrättningar som finns sedan ett antal år.Utrymning till gannavdelning bygger på att det finns mer personal än vad som är fallet en natt nuförtiden. Så förändringar av ingående data vid projektering riskanalyseras inte varför det senare blir ett föreläggande med krav på någon form av personaloberoende åtgärd. Sprinkler alltsomoftast… Erfarenheter som också ligger till grund för krav vid nyprojekteringar.

    2. Oskar Ekberg

      Hej Åke här kommer ett sent svar på dina kommentarer,

      Jag kanske ska förtydliga lite vad jag menar och jag håller med om att min liknelse med skatten haltar lite då det givetvis (och många gånger är önskvärt) är fritt för fastighetsägaren att öka brandskyddet över den miniminivå som lagstiftningen stipulerar. Däremot kommer skatteverket aldrig kräva skatt över det som lagen har fastställt då deras uppgift endast är att tillämpa lagen och inte göra egna tolkningar.

      I en byggprocess har vi nationella byggregler och då anser jag inte att vi kan tillämpa dem lokalt olika. Jag har också svårt att se att om en fastighet som uppfyller dagens byggregler ska anses ha ett oskäligt byggnadstekniskt brandskydd.

      När fastigheten sedan är färdigbyggd krävs ett organisatoriskt brandskydd för att kunna nyttja vissa delar av det byggnadstekniska brandskyddet, allt enligt LSO. Om detta är bristfälligt så anser jag att räddningstjänsten får anmärka på detta istället för på det byggnadstekniska. Om sedan fastighetsägaren väljer att öka det byggnadstekniska brandskyddet för att kompensera organisatoriska brister så är kan det vara ett sätt att uppnå skäligt brandskydd.

      Oavsett så skall lagen tillämpas lika och myndighetskrav utifrån LSO skall ställas där de hör hemma, på det organisatoriska eller det byggnadstekniska beroende på vad som felar. Myndighetsutövning enligt BBR skall också ske utifrån denna lagstiftning utan lokala tolkningar.

      Däremot välkomnar jag råd och tips utifrån räddningstjänstens erfarenhet i byggprocessen men då skall det vara och tips tills det att dessa införlivats i aktuell lagstiftning.

  6. Daniel Haarala

    Jag håller med. Inom räddningstjänsten måste vi verka för att brandskyddsreglerna tillämpas så att vi största mån slipper lokala avarter. Den enda framkomliga vägen i detta är att vi gemensamt försöker förhålla oss till det som står i den aktuella lagstiftningens föreskrifter och råd. PM kan ha sin plats om de har för avsikt att förtydliga vad som redan står i föreskrifter och råd. Det vet alla inom räddningstjänsten som fått frågan var brandvarnaren lämpligast ska placeras 101 gånger.

    Slaget om utökat brandskydd i flerbostadshus gick förlorat i remissrundan till BBR19. Personligen kan jag tycka att dörrstängare i trapphus var en vacker tanke, men nu visade ju analysen att detta inte var kostnadseffekivt. Nu måste vi försöka anpassa oss. Har vi verkligen utvecklat teknik, metoder och taktik för utrymning med stegar i den omfattning som krävs? Stegutrustningen har sett likadan ut i årtionden, samtidigt som vi utveklat flertalet nya sätt att genomföra släckning. Är beredskapsstyrkorna tillräckligt stora och väl fördelade för att lösa uppgiften? Hur genomför vi på bästa sätt utrymning via bärbara stegar i meterdjup snö? Har vi ens tillgång till vettiga snöskor och plattformar för stegarna på släckbilarna? Det finns en del frågor vi inom räddningstjänsten behöver titta närmre på, inte minst när det gäller tillynen. En hel del kan bli bättre om vi fokuserar på det som är vår huvudsakliga uppgift; att upprätthålla brandskyddet på den nivå som det var tänkt från början. Några få stickprovskontroller av brandavskiljning, rökventilation och räddningsvägar på lägenhetshus kan ge stor effekt på brandskyddet när fastighetsägarna märker att räddningstjänsten håller ett öga på dem. För att inte tala om informationsinsatser.

    Se positivt på saken, kan räddningstjänsten bidra till att det blir enklare och billigare att bygga så får vi fler nya hus, och det finns mycket som talar för att brandskyddet är bättre i ett nytt hus än ett gammalt.

Kommentarer inaktiverade.