Johan Lundin höll en presentation om behovet av relevanta riskmått vid analytisk dimensionering. Johan hade många poänger och ett intressant paper. Men, han jobbade i motvind. Tyvärr tror jag inte att en särskilt stor del av åhörarna förstod vad Johan pratade om eftersom han berör problem som relaterar till framtida användningen av risk vid dimensionering av brandskydd i byggnader. Själv hade jag gärna suttit ner en halvdag med Dr. Lundin för att få ta del av hans idéer. 

Jag hade äran att vara moderator för en holländare och två japaner strax innan lunch. Holländaren pratade om att man faktiskt kan göra konsekvensberäkningar där man ersätter punktvärden med statistiska fördelningar. Det värsta var att han trodde att han presenterade nyheter. Pinsamt! 1995 skrev Sven-Erik Magnusson, Håkan Frantzich och K. Harada en rapport där de tittade på dessa möjligheter. Sedan dess har modellerna använts runt om i världen och vi har samlat på oss mycket erfarenhet på området. En enkel litteratursökning hade varit på sin plats.

”Japaner, japaner, japaner” som en välkänd reporter utbrast lätt frustrerad. Något frustrerade blev också situationen igår vid våra japanska kolegors presentationer. Språkbarriärerna gör dialog i princip omöjlig och en tolk hade behövt för att få en interaktion mellan föreläsare och åhörare. Deras forskningsprojekt utgick från att definiera acceptabel risk utifrån brandskadestatistik för 1996-2005. Det finns några problem med att använda skadestatistik på detta sätt. Är vi säkra på att vi är tillfreds med de dödsfall som sker eller har vi en ambition att minska antalet skadade och döda.

Ett kanske viktigare bekymmer är om dödsfall och skador i huvudsak inträffar i byggnader där något inte riktigt går som tänkt. Det är min uppfattning att dödsbränder i bostäder i inte är huvudsak orsakade av nivån på det byggnadstekniska brandskyddet och samma sak gäller för t.ex. nattklubbar. Dödsbränder är ofta en konsekvens av ett antal andra faktorer som vi inte kan bygga bort. Om vi dimensionerar framtida byggnader efter en säkerhetsnivå som bygger på skadestatistik och därmed tillåter “försämringar” av det byggnadstekniska brandskyddet motiverat av att skador faktiskt inträffar, leder till en lägre säkerhet än önskvärt. Anledningen till detta är vi inte tagit hänsyn till vad som verkligen orskar skador och dödsfall i våra bränder.

Avslutningsvis är det glädjande att Nya Zeeland börjat jobba med idéer kring risk i byggreglerna. Nya Zeeland har alltid varit steget före Sverige och när om c:a 10 år är dags för nästa revidering av BBR kanske vi är redo att uttrycka våra funktionskrav med en sannolikhet med vilken de ska uppnås. Krav på säkerhet vid utrymning skulle t.ex. kunna uttryckas som “Personer i byggnaden ska kunna med 98 % sannolikher kunna lämna den innan gränsvärden för kritisk påverkan överskrids”.