Sådär lagom sen kommer jag med några reflektioner om Kalla Faktas inslag om branden i Rinkeby som krävde sju människoliv. Det ratas mycket om en röklucka som var trasig och att räddningstjänstens radioutrustning inte fungerade tillfredsställande. Lyckligtvis är det inte särskilt ofta som en lägenhetsbrand får så ödesdigra konsekvenser där människor som inte befinner sig i brandrummet omkommer. Skulle det inträffa så är det just trapphusen som är de farligaste platserna.

I Kalla Faktas inslag påstås både räddningstjänst och polis hävda att den trasiga rökluckan inte hade någon betydelse för utgången av branden. Detta citerade påstående känns inte speciellt underbyggt. Två av de omkomna dog inte i trapphuset, utan efter att de hade förts till sjukhus. Att hävda att en kortare exponering för brandgaser inte hade påverkat deras överlevnadsmöjligheter är nog att dra förhastade slutsatser, se nedanstående utdrag från olycksutredningen:

Vid denna händelse tog det ganska lång tid innan rökluckan öppnades längst upp i trapphuset och de stora mängder rök som hade kommit ut i trapphuset kunde vädras ut. Detta innebar att man under lång tid av insatsen var tvungna att arbeta i tät brandrök med dålig sikt. Detta i sin tur innebar att genomsökningen av trapphuset försvårades. Utredningen har dock ingen anledning att tro att detta på något sätt skulle ha försenat sökandet så att konsekvenserna blev värre än om rökluckan hade öppnats tidigare. Däremot handlar det mer om personalens egen säkerhet och att bli effektivare vid kommande insatser.

Brandgaser är extremt giftiga. Dödliga förhållanden kan uppkomma inom två minuter i en lägenhet och med en öppen dörr till ett trapphus tar det bara ytterligare några få minuter innan förhållanden är dödliga där. Dock är påverkan av brandgaser individuell och det måste vara omöjligt att med säkerhet påstå att en kortare exponering inte skulle öka överlevnadsmöjligheterna. Varför använda sig av “tro” och inte av vetenskap. Jag hoppas att Statens Haverikommision använder sig av bättre motiv i sin utredning.

Att räddningstjänsten i ett läge måste prioritera sökandet efter en kollega som de tappat kommunikationen med känns fullständigt naturligt. Brandmän är på sitt jobb och utsätts för dessa extrema situationer dagligen. Att deras arbetsmiljö måste sättas först är inget att diskutera. Läs gärna Storstockholms brandförsvar egna kommenterar till händelseförloppet.

Vad gör vì? Kanske hade det inte varit så dumt med mer förlåtande system, exempelvis dörrstängare elller boendesprinkler. Detta kostar naturligtvis troligen mer än vad det smakar (sett ur ett nationellt perspektiv). Allra viktigast är kanske information om hur brandskyddet i våra byggnader är uppbyggt och hur man ska göra om det brinner, både i den egna bostaden och i någon annans. Sådan information finns, se till och sprid den!