Debatten om Kemira i Helsingborg har en ganska hätsk ton när man tittar i kommentarerna till de senaste dagarnas inlägg:

Kemira bör upphöra med svaveldioxiden
"Ingen vill väcka en knäppskalle"
Skarp kritik mot Helsingborgs tillväxt i söder
Allt inom 700 meter dör på några sekunder

Svaveldioxid transporteras tryckkondenserat och är en av de giftigare kemikalierna som vi använder i samhället. Följande uppgifter kommer från NE:

Svaveldioxid är en färglös, giftig, icke brännbar gas med stickande lukt och sur smak, kemisk formel SO2. Svaveldioxid används som blekmedel samt inom läkemedelsindustri liksom kemisk och petrokemisk industri. Inom livsmedelsindustrin brukas ämnet som konserverings- och desinfektionsmedel för t.ex. frukt, vin och öl.

Det finns olika sätt att mäta svaveldioxidens giftighet, beroende av vilken skadeeffekt som avses. T.ex. används värden från “The Emergency Response Planning Guideline” (ERPG) för att grovt kunna uppskatta effekterna av en exponering. EPRG-1 är en nivå som människor kan exponeras för i 1 h, utan att få några särskilda skador. EPRG-2 är den nivå som människor kan exponeras för i 1 h utan att påverkas så allvarligt att de inte kan sätta sig själv i säkerhet. Den sista nivån, EPRG-3, är den exponering som människor kan utsättas för under 1 h utan att få livshotande skador. För svaveldioxid är de tre nivåerna 0,3 ppm, 3 ppm respektive 15 ppm. Ytterligare ett sätt att mäta skadeutfallet är att titta på den dos (koncentration x exponeringstid) som människor utsätts för. I riskanalyssammanhang är LC50-värden vanliga. För svaveldioxid är LC50 c:a 900 ppm för en exponeringstid av 30 min.

När jag jobbar med risker vid transport av farligt gods så använder jag en modell som tittar på skadeutfallet vid ett utsläpp med svaveldioxid med hänsyn till variationen och osäkerheten i variabler som utsläppets styrka (kg/s), vindhastighet och atmosfärsförhållanden. När dessa parametrar är kända går det att titta på konsekvensen av ett utsläpp. Detta görs med ganska avancerade modeller om hur spridning av gas sker i atmosfären. Visst är det sp att ett utsläpp av svaveldixod kan leda till dödsfall inom 700 m, som artikeln i HD påstår. Att det skulle ta några sekunder är mer tveksamt. Intressant i sammanhanget är att det krävs stora läckage får att konsekvensområdet ska bli så stort. I bedömningarna i samband med transport av farligt gods, t.ex i Länsstyrelsens riktlinjer (RIKTSAM) kan man hitta följhande information:

• Alla utsläpp med svaveldioxid orsakar dödsfall inom 40 m
• 1 av 2 utsläpp orskar dödsfall bortom 100 m
• 1 av 4 utsläpp orskar dödsfall bortom 200 m
• 1 av 5 utsläpp orskar dödsfall bortom 250 m
• 1 av 5 utsläpp orskar dödsfall bortom 250 m
• 1 av 7 utsläpp orskar dödsfall bortom 400 m
• 1 av 10 utsläpp orskar dödsfall bortom 600 m
• 1 av 20 utsläpp orskar dödsfall bortom 1000 m

Ovanstående beräkningar gäller för ett utsläpp som pågår i 30 min, utan att räddningstjänsten vidtar någon skadebegränsande åtgärd. Personerna som exponeras befinner sig utomhus och antas inte sätta sig själv i säkerhet inom de 30 min som utsläppet pågår. Dessa antaganden kan tyckas vara konservativa, men det är en vanlig metodik i samband med fördjupade riskanalyser.

Jag hoppas att Helsingborgs stad, Länsstyrelsen och även Myndigheten för samhällsskydd och beredskap kan samlas för att diskutera viktiga principer för riskvärdering och hur man ska förhålla sig till verksamheter med  “potentiellt förödande konsekvenser”, oavsett om det handlar om Kemira eller annan hantering av farliga ämnen.