Idag är det möte på SP i Borås. Min kund – Setra Group – har ett byggsystem ”Trälyftet” som är baserat på industriellt tillverkade volymelement. Dessa volymelement, moduler eller ”lådor” kan kombineras på olika sätt för att skapa byggnader med varierad planlösning och våningshöjd. De kommer färdiga från fabrik, staplas ovanpå och bredvid varandra, varefter installationer kopplas samman.

Efter som det är ett nytt sätt att bygga, både när det gäller väggtypen och själva byggsystemet, så har stora delar av projekteringen gjorts med analytiska metoder. Nu är det dock dags för provning för att mäta hur väl konstruktionen presterar i SS-EN 1365 ”Europeisk brandprovningsmetod för lastbärande konstruktioner”.

Jag är lite nervös inför mötet, framförallt när det gäller vårt sätt att lösa bärförmåga vid brand. Det primära bärverket har en beräknad bärighet i storleksordningen 50-60 min. Om en mindre kollaps sker så tar ett system av kilar vid som i princip omöjliggör fortsatt ras inom ytterligare minst 60 min. Kilarna för över last från ovanliggande moduler till de som står kvar och orsakar en sättning på några centimeter innan de tar vid.

I provning med SS-EN 1365 finns funktionskrav avseende konstruktionens deformation och deformationshastighet. Det är inte orimligt att vi får en sättning större än den som anges i kravet, trots att det är högst osannolikt att vi inom upp till 120 min för ett mer omfattande ras. Även om provningsmetodens funktionskrav inte kan uppnås så att konstruktionen klassificeras i R60/R90 så är jag helt övertygande om att byggnadens bärförmåga kommer att bestå i lång tid. I morgon får jag svaret på frågan om morgondagens byggsystem kan testas med traditionella böcker…