Just nu sitter jag och funderar på hur väl strålning passerar genom fönsterrutor. Anledningen till mina funderingar är att jag har en byggnad som ligger 12 m från en pumpö till en drivmedelsstation och att myndighetskraven är ett avstånd på 18 m. Om inte skyddsavståndet uppfylls gäller yttervägg i EI 60. Dock vill jag undersöka om det finns en möjlighet att utföra fönster oklassade alternativt i lägre brandteknisk klass.
Fönster leder värme dåligt, men de kan transmittera strålning som i sin tur kan orsaka brandspridning till inredning närmst fönsterna, eller brännskador på de som finns i byggnaden. I en artikel av Klassen m.fl. hittade jag denna figur och lite annan matnyttig information. Bl.a. konstaterar författarna att så länge infallande strålning mot ett laminerat treglasfönster understiger 20 kW/m2 kommer fönstret att förbli intakt och temperatur/strålning på insidan blir så låg att brännskador/brandspridning inte förväntas.
Figuren kommer från Klassen, M.S., m.fl., Transmission Through and Breakage of Multi-Pane Glazing Due to Radiant Exposure, Fire Technology, 42, pp. 79–107, Springer Science, 2006.
Spännande resultat som känns som en labbprodukt. Vi vet ju att fönsterglas som rämnar i brandfallet gör det på grund av spänningar i materialet. Spänningarna uppkommer på grund av temperaturskillnader. Min spontana tanke är att detta försök är utfört med jämn belastning över glasets yta och utan annan påverkan så som snö och regn.
Det är lurigt med förutsättningar som ändras så lätt och får så stor inverkan på resultatet.
Tänker jag rätt?
Jag tror inte att det är en ”labbprodukt”. Försöken är gjorda i stor skala, med riktiga pölbränder och riktig fönstermontering. Tittar man på Babrauskas ”Glass breakage in fires” ser man att det krävs hyfsade strålningsnivåer för att glas ska spricka. Vad som är speciellt med utomhusmiljö är det i princip endast är strålning som står för värmeöverföringen och den är hyfsat jämt fördelad över fönsterrutan. Däremot har ingen hänsyn tagits till påverkan av snö och regn…