Jag har gjort ett ”enkelt” räkneexempel av hur valet av brandklass påverkar sannolikheten för kollaps i ett flerbostadshus av betong. Exemplet bygger på att jag avänt den fördelning för brandbelastningen som anges i Eurocode och räknat om den till ekvivalent tid vid brandprovning. Eftersom brandbelastningen är en fördelning (Gumbel med medelvärde 780 MJ/m2 golvyta, 80%-percentil 948 MJ/m2 golvyta) så går det att räkna ut hur ofte den ekvivalenta brandvaraktigheten överskrider en viss tid t.ex 60 eller 90 min, vilket i detta fall representerar konstruktionens brandklass.

Om brandklassen är R 60 så är det en sannolikhet på 82 % att branden kan orsaka kollaps om den får brinna orört. Om vi går upp till R 90 är sannolikheten för kollaps vid ”orörd” brand 31 %. Motsvarande siffror för R 120 är 7 % och för R 240 är det 0.01 %. Än så länge är det inte så himla lätt att dra en slutsats eftersom vi inte vet hur många bränder i exempelvis flerbostadshus som räddningstjänsten inte kan åtgärda innan de leder till kollaps. Men, vi vet att kollaps inte inträffar särskilt ofta och därför har räddningstjänsten en stor roll.

Om vi förutsätter att räddningstjänsten INTE lyckas släcka en brand innan kollaps i ett hus upp till 4 våningar i 1 av 1000 insatser. Genom att tillföra R 90 i hus på fler än 5 våningar har vi minskat sannolikheten för kollaps från 82 % till 31 % för den orörda branden, dvs 2,6 ggr. Konkret innebär det att räddningstjänsten tillåts att MISSLYCKAS med en insats i 3 av 1000 bränder i stället. Låt oss leka lite med några exempel på räddningstjänstens effektivitet efterhand som byggnadens höjd ökar: