I Malmö sänktes hastigheten i centrum till 40 km/h under 2007. Motivet var att antalet olyckor skulle minskas och de som inträffar bli mindre allvarliga. Det är stor skillnad på möjligheterna att överleva om man som fotgängare blir påkörd i 40 km/h eller i 50 km/h. Nu har en första utvärdering gjorts om resultatet blev att ”sänkt hastighet följdes av fler olyckor”.

Visst är det så att det krävs flera års statistik för att kunna dra några vettiga slutsatser, speciellt när det numerära antalet olyckor är förhållandevis litet och en ökning med några fåtal olyckor kan få ett stort procentuellt genomslag. När Räddningsverket publicerades sin dödsbrandsstatistik för 2004 hade plötsligt antalet dödbränder minskat med hälften, från c:a 130 till 65. Det talades om ett trendbrott vilket förklarades med bl.a. ”den kommunala räddningstjänstens intensifierade arbete med brandskyddsinformation till allmänheten” och ”ökat antal sålda och installerade brandvarnare”.

Tyvärr ökade antalet dödsbränder igen de kommande åren. 2005 inträffade 104 dödsbränder, 2006 inträffade 83 st och 2007 inträffade 97 bränder. Helt plötsligt undrar alla vad som hänt. Hade den ökade informationen och det ökade antalet installerade brandvarnare inte någon effekt?

Det finns flera likheter mellan trafiksäkerhet och dödsbränder. Bl.a. har sociala aspekter som tekniska system inte kan avvärja en stor inverkan på antalet dödsbränder. Likaså har trafikanters beteende och risktagande troligtvis större betydelse för antalet trafikolyckor än vad hastighetsbegränsningen har. Vid en närmare analys kan det säkerligen visa sig att den ökning av trafikolyckor som skett i Malmö inte har någon koppling till hastigheten utan till trafikanternas beteende. Något som trafikforskarna nu ska gå vidare med.