Bensinstationer (eller drivmedelsstationer) bör inte ligga för nära bostäder. Hälso- och säkerhetsrisker talar för en motiverad separering. Men, var kommer egentligen rekommendationen om 100 m som finns i flertalet vägledningar bl.a. Länsstyrelsen i Stockholms rapport ”Riskhänsyn vid ny bebyggelse” (2000)?

Den sistnämnda rapporten hänvisar till dåvarande Sprängämnesinspektionens föreskrifter, Boverkets ”Bättre plats för arbete” (1995) och försiktighetsprincipen. Föreskrifterna talar om minst 25 m skyddsavstånd och i ”Bättre plats för arbete” föreslås ett skyddsavstånd på 100 meter som riktvärde, där 50 meter motiveras av riskhänsyn och det resterande skyddsavståndet beror på buller, lukt, ljusstörningar och luftföroreningar.

Att 50 m är tillräckligt utifrån ”risk” känns ok, eftersom riktigt stora pölbränder kan orsaka allvarliga brännskador på kortare avstånd än så. Men, hur är det med intervallet 50-100 m. Är störningen avseende buller, lukt, ljus och luftföroreningar påtaglig där? I ”Bättre plats för arbete” finns ingen direkt förklaring till varför man valt 100 m annat än en hänvisning till ett arbete i Karlshamns kommun där man i början av 1990-talet ville omlokalisera bensinstationer. Karlshamns kommun fokuserar på olycksrisker och väljer ett skyddsavstånd på 50 m, men anger samtidigt ett riktvärde på 100 m mellan nya bostäder och bensinstationer.

Sammanfattningsvis är angivna 100 m en ren och skär gissning som inte kan härledas till en faktisk hälsorisk. Att riktvärdena dessutom inte tar hänsyn till lagkravet (från mitten av 1990-talet) på gasåterföring gör att de verkligen passerat bäst-före-datumet för länge sedan.