Stabil skiktning förekommer när en varm luftmassa kommer in över ett område och i samband med högtryck (klart och vindstilla väder). Stabil skiktning utmärks av att temperaturen avtar med mindre än 1 °C per 100 m i höjdled. Luft som transporteras uppåt blir kallare (och tyngre) än omgivande luft och har en tendens att sjunka nedåt. Den blir då varmare än omgivningen och tenderar därför att stiga igen. I en stabil skiktning håller luftmassan samman. Omblandningen är liten, vilket gör att t.ex. en rökplym inte påverkas av skiktningen och en hög koncentration av föroreningar kan bibehållas i plymen. Föroreningar kan färdas långt och sammanhållet om det råder stabil skiktning.

Extremt stabil skiktning, inversion uppkommer under vindstilla klara nätter, då marken och luften närmast marken kyls av kraftigt genom utstrålning. Under klara och vindstilla nätter avges värme med snabb hastighet från marken. Marken kyls av snabbt och likaledes luften närmast marken, vilket leder till en omvänd temperaturskiktning med kallast temperatur närmast marken. Detta kallas inversion och är således ett omvänt förhållande som utmärks av att temperaturen stiger med höjden. Detta leder till minimal omblandning av luftskikten. Luftburna föroreningar lägger sig på en hög och jämn nivå. Rök från en brand kan vid inversion följas som en tunn strimma miltals bort från källan. Plymlyftets storlek (hur mycket röken stiger från utsläppskällan) beror på brandrökens densitet och temperatur.


Källa: Räddningsverkets ”Räddningstjänst och miljö”.