Jag har haft anledning att lusläsa Anderberg och Petterssons ”Handbok för brandteknisk dimensionering av betongkonstruktioner” de senaste veckorna. Jag måste erkänna att jag är lite förvånad över alla kloka tankar kring brandskydd, risk och osäkerheter som presenteras i bokens inledningskapitel. Bland annat listar författarna några ”karakteristiska” tendser i utvecklingen mot funktionsbaserade brandkrav:

1. Ett bättre hänsynstagande till verklig brandpåverkan.


2. En ökad omfattning av dimensionering som bygger på väldefinierade funktionskrav.


3. En utveckling av nya provningsmetoder som är materialneutrala och baserade på väldefinierade egenskaper och fenomen.


4. En ökad tillämpning av analytiska metoder i sin mest avancerade form, anpassade till modern säkerhetsfilosofi.


5. En ökad användning av integrerade bedömningar och införande av målorienterad systemanalys för det totala brandskyddet i en byggnad.

Man kan med lätthet konstatera att vi inte riktigt är där än. Bärande konstruktioner dimensioneras fortfarande för två teorestiska förlopp (standardbrand eller naturligt brandförlopp) och vi saknar defintivt verifierbara funktionskrav. Visst arbetar vi med analytiska metoder och visst står det i BBR att det ska visas att byggnadens ”totala brandskydd inte blir sämre…”, men hur ofta är det som vi gör bedömningar av just det totala brandskyddet. Branschen i sin helhet, men också Boverket har en hel del att fundera över när det gäller framtiden. Jag hoppas att den pågående revideringen BBR 20XX lyfter byggreglerna ett stort steg mot framtiden.

PS / Har ni förresten funderat på hur ni själva skulle vilja att byggreglerna såg ut om man släppte arvet från NR och SBN? Skulle de verkligen ha samma struktur och formuleringar som idag? /DS