Under 1999-2001 gjorde jag ett omfattande arbete åt danska Boverket (By- og Boligministeriet) om säkerhetsnivån i deras dåvarande byggregler Br95. Jag använde mig av en händelseträdsbaserad riskanalys teknik för att kvantifiera viktiga riskmått som individrisk, riskprofil och medelrisk för att undersöka bl.a. om förenklad dimensionering gav byggnader med likvärdig säkerhet. Jag skulle också reflektera om det var nödvändigt med krav på riskanalyser vid projektering och om det fanns förutsättningar att införa acceptanskriterier i bygglagstiftningen. Här kommer några slutsatser från det danska projektet som är högaktuella idag då arbetet med BBR 20XX pågår för fullt.

Det rekommenderas att det införs krav på genomförande av riskanalyser vid brandteknisk dimensionering av vissa objekt. Dessa objekt är de där det föreligger en hög personrisk och stor tänkbar maximal konsekvens

Användandet av riskanalyser vid dimensionering av brandskydd bör inte ses som ett alternativ utan snarare en förutsättning för att uppföra vissa byggnader då brandskyddet frångår förenklad dimensionering. De främsta fördelarna med riskanalysen är inte de precisa värden som den genererar utan den omfattande analysen av brandskyddslösningens prestanda vid olika förhållanden. Det är möjligt att se var de svaga länkarna i brandskyddet finns samtidigt som man kan identifiera eventuell överkapacitet. Effekten av olika brandskyddsalternativ tydliggörs och det är möjligt att finna den lösning på brandskyddet som verkligen minskar risken.

Det rekommenderas att det inte förnärvarande införs acceptanskriterier i byggreglerna.

Det är svårt att motivera införandet av acceptanskriterier. Anledningen till detta är främst att metodiken kräver en kalibrering och standardisering för att dels resultatet från analyser skall gå att översätts till ”verkliga” förhållanden och för att säkerställa kvaliteten. Det är nödvändigt att styra upp vilka modeller och indata som används på ett sätt som är ogynnsamt för metodutvecklingen.