Några gånger i livet har man blivit intalad att “repetition är kunskapens moder” och att “en gång är ingen gång”. Därför ger jag mig nu på att för er alla definiera två begrepp som varje dag utsätts för olika tolkningar av projekterande ingenjörer, vilka många gånger är alldeles felaktiga. Vi pratar om de två dimensioneringsmetoder som finns för byggnadstekniskt brandskydd – förenklad resp. analytisk dimensionering.

Förenklad dimensionering innebär att brandskyddet utförs exakt som det står i de allmänna råden eller i Boverkets olika rapporter. Inom ramen för förenklad dimensionering finns inget utrymme för tolkning, utan görs avvikelser så medför det per automatik att en annan dimensioneringsmetod måste väljas.

Analytisk dimensionering är i de flesta fall valfritt för byggherren, utom för de byggnader som faller inom ramen för BBR avsnitt 5:13 som erfordrar metoden i byggnader med särskilt hög risk för personskada. Fördelen med analytisk dimensionering är att byggherren får ett bätte anpassat brandskydd till den verksamhets som ska bedrivas och önskemålen om utformning av byggnaden.

BBR kräver att brandskyddet utformat enligt analytisk dimensionering ska verifieras så att det säkerställs att samhällets krav på brand- och utrymningssäkerhet uppfylls. Beroende på byggnadens komplexitet, antalet avsteg från förenklad dimensionering och den valda brandskyddslösningen ställs olika krav på verifieringen. Analytisk dimensionering kan ha olika utgångspunkter beroende på om krav i BBR uppfylls eller inte. Det senare fallet – kallat “alternativ utformning” kommer jag gå igenom noggrannare i ett kommande inlägg.