Årets BIV-konferens är igång. Denna gång med fokus på tillämpning av BBR19. En hel del av konferensen handlar om det arbete om stöd för tillämpning som olika arbetsgrupper inom BIV har tagit fram beträffande Br0-byggnader, CFD samt kontroll av brandskydd i byggprocessen. Först ut var dock Dr Vyto Babrauskas som gav sina reflektioner kring brandingenjörsvetenskapens framtid med fokus på sådant som vi kan göra bättre.

Babrauskas ställde sig frågande till varför så stor del av forskningen fokuserar på en sådan liten del av ”brandproblematiken”. Enligt honom intäffar 97 % av dödsbränderna i bostäder och endast 3 % i övriga byggnader. I princip ingen människa omkommer i en kontorsbrand i en hög byggnad. Trots detta lägger forskningen stor vikt vid att mäta gånghastigheter i trappor. Babrauskas undrar varför vi gör så pass lite för att förstå fenomenen bakom bostadsbränder och hur vi kan förebygga dessa. Babrauskas själv trodde att denna snedfördelning av resurser kan förklaras av vår rädsla för bränder med stora konsekvenser. Vi är så pass vana vid bostadsbränder att vi inte reflekterar över dem på samma sätt som vi skulle göra när det rapporteras om nattklubbsbränder osv.

Jag är lite tveksam till Babrauskas slutsats om att resurserna är snedfördelade. Visst är det sant att vi har lättare för att tolerera bostadsbränder än bränder i byggnader med många människor. Men, att säga att vi satsar för mycket på brandskyddet i dessa lokaler baserat på att människor sällan omkommer i dessa. Borde det snarare inte vara så att dessa bränder ofta får små konsekvenser för att vi kräver mycket av brandskyddet i dem!?!