Jag har under hösten tillsammans med Sweco arbetat intensivt med utformningen av den nya Hamnleden i Helsingborg. Arbetet syftar till att i detalj undersöka hur Hamnleden ska utformas för att hantera de konflikter mellan befintlig bebyggelse och en transportled för farligt gods. I tidigare arbete för Helsingborg har jag tittat på en generell utformning av Hamnleden och konstaterat att det krävs ett skyddsavstånd på 50 m till känslig bebyggelse (t.ex. flerbostadshus, skolor, vårdanläggningar). Till kontor och småhusbebyggelse är ett skyddsavstånd på 30 m tillräckligt. Dessa avstånd avviker väsentligt från de som finns i RIKTSAM, vilket är en följd av annan hastighetsbegränsning, annan fördelning av farligt gods samt en förbättrad riskanalysmodell.

Nu är arbetet i slutfasen för denna gång och stor vikt har lagts vid att försöka uppskatta hur olika riskreducerande åtgärder möjliggör att bygga närme transportleden än de 30 resp. 50 m som anges ovan. Jag har tittat på ytterligare hastighetsbegränsning, avåkningsskydd och invallningskant, brandklassade fasader samt kombinationer av åtgärder. Som mest kan 50 m bli 30 m, men nämre än så är betydligt svårare att komma. Projektet har fått mig att fundera en hel del på matematiken bakom riskberäkningarna. För de första har jag medvetet valt en beslutsmodell som alltid avrunda avstånden uppåt till närmsta tiotal. Detta i kombination med den logaritmiska skalan som används i bedömningarna gör att det i vissa fall är svårt att se någon effekt av åtgärderna, även om den så klart finns där. Att sänka en risknivå från exempelvis 2 x 10ˆ-7 till mindre än 10ˆ-7 kräver en hel del åtgärder som åtminstone verkar effektivit mot hälften av olyckorna och ofta är det svårt att eliminera konsekvenser på ett sådant sätt. Fast även om man med modellerna inte kan påvisa den riskreducerande effekten av en åtgärd är det inte säkert att man inte bör genomföra den. Riskminskningen finns där och rimlighetsprincipen kan tillämpas om kostnaden för åtgärden är låg.