Botten är nådd (se tidigare inlägg om explosivämnen). Riskerna med transport av explosivämnen har äntligen kvantifierats och strukturerats på ett ordentligt sätt i  min riskanalysmodell. Tyvärr kan inte explosivämnen hanteras på samma sätt som övriga riskkällor (brandfarlig vätska, giftiga/brandfarliga gaser, etc.). Anledningen är att riskerna med explosivämnen bara till en liten del är relaterade till att fordonet är involverat i en olycka. Den största risken kommer från explosion till följd av fordonsbrand. Denna risk är sammantaget c:a 20 ggr större än att explosion inträffar i samband med kollision. Även frekvensen för explosion till följd av felaktig paketering är flera gånger större än frekvensen för explosion i samband med kollision.

Jag har varit tvungen att nyttja brittisk statistik för att ta fram en modell där jag kan uttrycka den totala frekvensen för explosion på en transportled som en funktion av frekvensens för olycka med fordon som medför ämnen i ADR-klass 1 (explosiva ämnen). På sätt kan jag få explosivämnen att passa in i den struktur som jag tidigare utvecklat för riskanalys av transport av farligt gods.

Eftersom den dominerande orsaken till explosion är fordonsbrand är det svårt att vidta åtgärder i den fysiska planeringen som skyddar intilliggande bebeyggelse. Ingen av de olycksförebyggnade och trafiksäkerherhetshöjande åtgärderna är effektiva, utan det enda som kvarstår är konsekvensreducerande åtgärder som skyddsavstånd och robusta konstruktioner, splitterskydd mm. Huruvida åtgärder är nödvändiga eller inte utmed en transportled återstår att undersöka och beror på den aktuella transportintensiteten.