I riskhanteringssammanhang används ofta 10^-5 som övre gräns och 10^-7 som nedre gräns för att definiera den s.k. ALARP-zonen. I ALARP-zonen tillåts vissa verksamheter (byggnader) givet att det vidtas riskreducerande åtgärder i skälig omfattning. En tillämpning som användes under flera år i Skåne var att okänslig bebyggelse (industri, lager…) kunde ha en risknivå på högst 10^5. Normalkänslig verksamheter (byggnader som inte omfattar många eller särskilt utsatta personer skulle ha en risknivå på högst 10^-6. I denna kategori återfanns kontor, bostäder, mindre handelslokaler osv. Övriga byggnader som skolor, idrottsanläggningar, samlingslokaler skulle ha en risknivå som var lägre än 10^-7.

Ovanstående gränser användes när remissutgåvan av RIKTSAM togs fram och riskvärderingsprinciperna i denna utgåva har flitigt använts runt om i Skåne under 2003-2007. Bland annat i planprogrammet för Sockerbruksområdet, Lunds största och mest centrala utvecklingsprojekt.

Behovet av skyddsåtgärder utreddes noggrannt i planprogrammet och slutsatserna från arbetet var bland annat att bostäder kan uppföras 50 m från spårområdet utan krav på särskilda åtgärder, medan samlingslokaler ska uppföras på ett avstånd om minst 100 m för att undvika andra riskreducerande åtgärder. Planprogrammet togs fram under 2005 och nu pågår arbetet med att göra detaljplaner för de enskilda kvarteren i området.

Det stora problemet just nu är att den skarpa versionen av RIKTSAM som publicerades sommaren 2007 bygger på ANDRA riskvärderingskrtierier än vad remissutgåvan gjorde. Den stora skillnaden är att det ur ett riskvärderingssammanhang inte görs någon skillnad på ett bostadshus i tre våningsplan och en arena för 5000 personer. Det görs heller ingen skillnad på ett kontor i två våningar och ett sjukhus med 1000 sängliggande patienter. Alla dessa ska numera ha en risknivå som är mindre än 10^-7, något som ställer till det rejält i förhållande till nivån 10^-6 som planprogrammet har utgått från.

I det något förvirrade läget som nu råder så undrar kommunen varför planeringsförutsättningarna ändrats, något som ställer till det rejält för den tidskrävande planprocessen. Räddningstjänsten vet inte hur de ska svara på remisser och Länsstyrlesen (som gjort förändringen) svarar i sina utlåtande över detaljplaner i området som om ingen förändringar har skett. Själv kan jag inte göra så mycket. Min uppgift är att bedöma risker, inte att sätta värderingskriterierna. Risknivån är vi på det klara med, den återstående frågan är hur vi ska tolka resultatet!