För några veckor sedan lyssnade jag till en redovisning av ett examensarbete där det diskuterades om det verkligen var OK att fatta beslut i frågor om riskhänsyn enbart på ett kvantiativt mått på risk för att omkomma. Studenterna tog upp exemplet med spridning av giftig gas som kanske är dödlig på 100-300 m, men ger allvarliga skador på flera tusentals meter. Deras arbete är helt klart befogat. I riskanalyser säger vi ofta att allt är OK på risknivåer som understiger 10-7 per år. I vissa situationer sker detta redan på avstånd som är kortare än 50 m.

Naturligtvis är det möjligt beslutsfattaren ser vårt konstaterande att det bortom 50 m inte är någon fara för människor. Visst påstår vi inte detta, men det är riktigt svårt för många att skilja på risk och konsekvens. Den intressanta frågan i sammanhanget är om beslut hade fattats annorlunda i fall vi uttryckt konsekvensen i svårt skadade i stället för dödsfall? Kanske är det så att risknivåerna är satta på ett sätt där man förutsätter en viss relation mellan lindrigt skadade, svårt skadade och döda, och genom att enbart värdera risk att omkomma värderas per automatik även risken att skadas?