nI förra veckan uppmärksammade Sveriges Radio problematiken med bostadsbränder och i nästa vecka ger sig SVT genom Uppdrag granskning in i debatten om brandskydd i särskilda boenden. Bloggkollegan “Räddningstjänst” ställer sig frågande till varför inget händer, trots att vi vet ganska mycket om de dödsbränder som inträffar. Efter att jag pratat en stund med SVT i förmiddags så började jag också fundera på varför det egentligen är som det är!

Boverket bestämmer hur brandskyddet i byggnader ska se ut. Vi brandkonsulter tolkar Boverkets regler och ibland bestämmer vi oss för att finna andra lösningar och verifiera att dessa är säkra. Traditionellt sätt har brandskyddsbestämmelserna fokuserat på att stänga inne en brand och säkerställa att den inte sprider sig till annans egendom. I publika lokaler är det också betydelsefullt att människor kan utrymma i tid. Vad vi inte fokuserat på är att rädda liv! Visserligen finns det sedan några år ett krav på brandvarnare i samband med nybyggnad, men i övrigt görs relativt lite för de som befinner sig där dödsbränder vanligen inträffar.

Våra kontor, skolor, sjukhus och samlingslokaler är relativt säkra och dödsbränderna är i huvudsak koncentrerade till byggnader som inrymmer sovande personer i boendemiljö. Ska vi sänka dödstalen så måste brandskyddet i boendemiljön förbättras. I många fall räcker brandvarnare (om den har batteri och sitter monterad i tak), men i vissa verksamheter behövs sprinkler.

Jag förstår Boverket som inte får göra byggandet dyrare och därmed är återhållsamma med förändringar som kostar pengar (läs sprinkler). Det behövs alltså en politisk vilja om det ska bli någon minskning av dödsbränderna. Det är enbart den politiska styrningen till Boverket som kan få till stånd en ändring av reglerna som påverkar brandskyddsnivån. För inte är det någon som vill bygga säkrare på eget initiativ!?!