Läste nyligen en artikel i SFPE:s Fire Protection Engineering om ”the role of interior finish in fire development” och kunde återigen inte låta bli att reflektera lite kring ytskiktens betydelse. Författarna till artikeln skriver hur viktigt det är med att reglera ytskikten för det finns så många katastrofala bränder som inträffat där ytskikten spelat en stor roll. Fast, nu är det inte några snälla ytskikt som vi pratar om utan snarare cellplast (som i Station Night Club på Rhode Island) eller som heltäckningsmatta (som i Stardust Night Club).

Jag har inga tvivel att det måste finnas någon reglering av byggmaterialen och i BBR avsnitt 5:511 anges att ”material med sämre brandtekniska egenskaper än ytskikt av klass D-s2,d0 (klass III) bör skyddas mot påverkan av brand under brandens inledningsskede så att minst samma brandtekniska egenskaper som hos ytskikt av klass D-s2,d0 (klass III) erhålls”. Alltså ska vi inte i en byggnad förväntas oss byggmaterial med egenskaper sämre än träpanel. Frågan är om det i många lokaler är nödvändigt att reglera ytskiktskraven hårdare, dvs klass I eller klass II? Finns det någon som kan visa att det är helkasst med ytskikt av klass III i en samlingslokal, gívet den inredning som trots allt finns i lokalen. Spelar ytskikten någon roll för personsäkerheten, eller handlar det bara om att försvåra för en liten brand att bli stor? Det hade varit kul om den kommande BBR-revideringen åtminstone hade funderat igenom ytskiktens verkliga betydelse.