Jag sitter och räknar på en undermarksanläggning med en ganska fläskig tågbrand och försöker få en brandgasventilation att fungera. Förutsättningarna är inte optimala då takhöjden är ganska låg, samtidigt som utrymmet är mycket långsmalt. Brandgaserna har en hel del ytor att kylas av mot och det syns tydligt att de tappar en hel del stigkraft efter hand som de sprids ut längs taket. Här finns några kluriga avväganden som måste göras.Den enda tillgången till tilluft finns via en mynning till det fria, placerad i anläggningens ena ände. Detta skulle motivera att utsugen till brandgasventilationen (frånluft) placeras i andra änden. Men, i denna ände finns de utrymningsvägar som flest människor förväntas använda. Att dra brandgaserna mot dem känns inte alls bra, även om det går att säkerställa att siktbarhet, temperatur och värmestrålning hålls på en tillräckligt låg nivå för att inte ge kritisk påverkan i samband med utrymning.
Det hade varit bra att kunna ha flera utsugspunkter i anläggningens längsriktning. Detta skapar dock problem med flödet och det faktum att brandgasventilationen till stora delar suger bort friskluft och inte brandgaser. Försök har gjort med att styra tryckfallet över öppningarna så att flödet skulle bli störst där det behövs mest, men dessa beräkningar har hitintills inte fallit väl ut. Hade jag själv fått bestämma så hade jag sett till att förse taket med “rökgardiner”, vilka skapar brandgasventilationszoner och från resp. zon sugs brandgaser ut med full kapacitet. Först när brandgaser sprids vidare till nästa zon aktiverar brandgasventilationen i denna. Fast detta är troligen inte realistiskt genomförbart och jag får fortsätta pröva mig fram till bästa möjliga lösning.
