Det går bra nu. Tempot är högt och orderboken fulltecknad. Glädjande nog är en stor del av mina uppdrag riskanalyser intill farligtgodsleder, ett ämne som jag tycker jag behärskar riktigt bra samtidigt som jag känner att det fortfarande finns stor utvecklingspotential. De senaste åren har jag förfinat metoderna för att beräkna risker och konstaterat att riskavstånden ofta överskattas, vilket i sin tur ger onödiga begränsningar för den fysiska planeringen. MIn f.d. kollega Martin Kylefors skrev redan 2001 i sin licavhandling att riskavstånd längre än 20 m är svåra att motivera utifrån ett kostnadsnyttoperspektiv och det skulle inte förvåna mig om det är där vi landar om några. Fast kanske inte utan en uppsättning med riskreducerande åtgärder, vilka framförallt finns till för att begränsa skadorna vid en olycka med farligt gods. För oavsett vilken risknivå som vi planerar mot så kommer det alltid att kunna inträffa olyckor som ger konsekvenser på omgivningen. 20 m från en transportled kan påverkan bli påtaglig och därför kan det antas vara skäligt att föra in skadebegränsande åtgärder när avstånden blir så pass korta.
Och det är just inom område ”riskreducerande åtgärder” som jag ser ett stort behov av forskning och utveckling. Det kan handla om så pass enkla problem som hur byggnader påverkas av utvändiga bränder och vilka krav som ska ställas på en yttervägg för att uppnå önskade skyddsmål. Att dra direkta paralleller mellan de krav som ställs vid invändig brand och de krav som ställs vid utvändig brand tror jag är att göra det alldeles för enkelt för sig, och för dyrt för exploatören. Vidare behöver vi titta närmre på hur läckage sker från tankbilar och vilka åtgärder (invallning, genomsläpplig mark, etc.) som kan användas för att begränsa dessa skador. Hoppas att framtiden ger oss möjlighet att gå på djupet i dessa frågor!
