När Turning Torso och Kista Science Tower projekterades i början av 2000 var BBR inte helt med på att Tr1 trapphus kunde utgöra det enda trapphuset i en byggnad, oavsett antal våningar. Nu för tiden har BBR reviderats och i Boverkets rapport om ”Utrymningsdimensionering” kan man läsa att för byggnader med 17 eller fler våningsplan ska det finnas minst ett trapphus Tr1 och övriga trapphus ska vara minst Tr2.

Vad som också framgår i rapporten (sid 23) är att ”analytisk dimensionering bör användas som metod för att verifiera att säkerheten är otillfredsställande”. Tack, Boverket den verifieringen klarar nog de flesta av oss konsulter utan svårighet.

Igår höll den lokala BIV-gruppen sin första sammankomst, denna gång med syfte att beslysa frågor om glas och brandskydd. Vanligt glas, härdat glas, laminerat glas och brandklassat glas utsattes för intensiv värme för att visa hur det beter sig vid brand. Det som får glas att gå sönder är temperaturspänningar, oftast mellan infästning och glasruta. Ramen är isolerad och värms inte upp lika fort som glasrutan, vilken hade klarat av 1200 C om den hade varit frihängande. Redan vid en temperaturskillnad på 40 C spricker vanligt och laminerat glas, medan det härdade glaset klarar 5 ggr mer, c:a 200 C i temperaturskillnad. Det brandklassade glaset hade naturligtvis inga problem att klara av den intensiva branden.

För oss brandingenjörer handlar det många gånger om att, inom ramen för analytisk dimensionering, avgöra vilka andra metoder och lösningar än de som anges i BBR som kan användas i en byggnad så att kostnaden för brandskydd blir så låg som möjligt. Brandskyddat glas anses vara dyrt, framförallt när det handlar om klass EI 60 eller mer. En trend är att byggnader blir mer öppna och brandcellerna blir färre. Dessa byggnader förses ofta med vattensprinkler och här finns ett behov av konstruktioner med enklare brandklass, typ rökavskiljning i 10-15 min. Frågan är om vi i dessa fall kan använda oss av t.ex. härdat glas för något glas i klass 300/30 finns enligt tillverkarna inte. Svaret är ja i de flesta fall. Undantagen gäller om väggen är försedd med glas heöla vägen upp till tak så att varma brandgaser kan ha värmt upp rutan så mycket innan sprinkleraktivering att en vattenbegjutning av fönsterytan skulle göra att den kyls av för snabbt och spricker.

Vid analytisk dimensionering jämförs tiden till kritiska förhållanden med tiden för utrymning. Om t(krit) är mindre än t(utrymn) så är inte brandsäkerheten tillfredsställande enligt BBR. Ofta modelleras t(krit) som en funktion av brandens tillväxthastighet enligt alfa-t2. På samma sätt räknas tid för detektion, beslut- och reaktionstid samt förflyttningstid från starten på den tillväxande branden. Frågan är om detta är ett helt riktigt sätt att göra eller om det finns en anledning att fundera på vad som händer INNAN branden börjar sin tillväxt enligt alfa-t2?

I litterturen kan man finna att många bränder börjar med en sk förbrinntid (incipient stage). Innan antändning måste bränsllet värmas upp vilket sker under rökutveckling. I många fall kan en brand upptäckas innan tillväxt, antingen genom att personer känner röklukt eller att en rökdetektor aktiveras. I detta stadie är det ofta lätt att släcka branden om det finns människor i närheten. Värmeutvecklingen är dock för liten för att värmedetektorer eller ett sprinklersystem ska aktiveras.

Varaktigheten på¨förbrinntiden kan vara allt från några millisekunder till flera dagar, beroende av vilket bränsle det rör sig om, antändningsorsak, ventilationsförhållanden, etc. Om det handlar om brandfarlig vätska är förbrinntiden i princip obefintlig, men så fort det rör sig om fatsa bränslen finns den där. En brand anses vara i förbrinn-stadiet så länge den är tillräckligt löiten och den dominata källa till värmeöverföring inte är strålning. Detta kan översättas till en brand på mindre än 20 kW eller en diameter på 0,2 m.

Sammanfattningsvis anser jag att det är nödvändigt att ta ställning till förbrinntiden vid analytisk dimensionering. I många fall kan rökdetektorer upptäcka branden i detta skede vilket i in tur påskyndar utrymningsförloppet.