I slutet av förra året bistog jag Svedala kommun med en riskanalys gällande en ny förskola på c:a 120 m från väg E65. Tillräckligt nära för att kräva ytterligare riskhänsyn än vad bara ett skyddsavstånd medger, men ändå så pass långt bort att det endast är olyckor med tryckkondenserade gaser som kan påverka förskolan. Lösningen blev en skyddvall kombinerat med vegetation och i planbeskrivningen hittade jag följande beskrivning:

Skyddsvallen är 18 meter bred i norr och 13 meter bred i väster och ska planteras med buskar i 13 respektive 9 rader. Förslag på buskar ges nedan i kategorierna 1, 2 och 3 beroende på buskarnas höjd (1,0, 1,5, resp 3,0 m).

I riskhanteringssammanhang används ofta 10^-5 som övre gräns och 10^-7 som nedre gräns för att definiera den s.k. ALARP-zonen. I ALARP-zonen tillåts vissa verksamheter (byggnader) givet att det vidtas riskreducerande åtgärder i skälig omfattning. En tillämpning som användes under flera år i Skåne var att okänslig bebyggelse (industri, lager…) kunde ha en risknivå på högst 10^5. Normalkänslig verksamheter (byggnader som inte omfattar många eller särskilt utsatta personer skulle ha en risknivå på högst 10^-6. I denna kategori återfanns kontor, bostäder, mindre handelslokaler osv. Övriga byggnader som skolor, idrottsanläggningar, samlingslokaler skulle ha en risknivå som var lägre än 10^-7.

Ovanstående gränser användes när remissutgåvan av RIKTSAM togs fram och riskvärderingsprinciperna i denna utgåva har flitigt använts runt om i Skåne under 2003-2007. Bland annat i planprogrammet för Sockerbruksområdet, Lunds största och mest centrala utvecklingsprojekt.

Behovet av skyddsåtgärder utreddes noggrannt i planprogrammet och slutsatserna från arbetet var bland annat att bostäder kan uppföras 50 m från spårområdet utan krav på särskilda åtgärder, medan samlingslokaler ska uppföras på ett avstånd om minst 100 m för att undvika andra riskreducerande åtgärder. Planprogrammet togs fram under 2005 och nu pågår arbetet med att göra detaljplaner för de enskilda kvarteren i området.

Det stora problemet just nu är att den skarpa versionen av RIKTSAM som publicerades sommaren 2007 bygger på ANDRA riskvärderingskrtierier än vad remissutgåvan gjorde. Den stora skillnaden är att det ur ett riskvärderingssammanhang inte görs någon skillnad på ett bostadshus i tre våningsplan och en arena för 5000 personer. Det görs heller ingen skillnad på ett kontor i två våningar och ett sjukhus med 1000 sängliggande patienter. Alla dessa ska numera ha en risknivå som är mindre än 10^-7, något som ställer till det rejält i förhållande till nivån 10^-6 som planprogrammet har utgått från.

I det något förvirrade läget som nu råder så undrar kommunen varför planeringsförutsättningarna ändrats, något som ställer till det rejält för den tidskrävande planprocessen. Räddningstjänsten vet inte hur de ska svara på remisser och Länsstyrlesen (som gjort förändringen) svarar i sina utlåtande över detaljplaner i området som om ingen förändringar har skett. Själv kan jag inte göra så mycket. Min uppgift är att bedöma risker, inte att sätta värderingskriterierna. Risknivån är vi på det klara med, den återstående frågan är hur vi ska tolka resultatet!

En artikel i HD skriver:

“Det kan gå att bygga bostäder längst i norr på Skeppsbrokajen. Även kontor och hotell kan få plats. Det visar en riskinventering som Landskrona kommun har beställt.”

Det är alltid trevligt när tidningen skriver om ens arbete och jag tycker definitivt att min utredning blivit korrekt citerad. Skeppsbrokajen har en komplicerad riskbild och jag konstaterar att det finns flera utmaningar att lösa innan det går att avgöra i vilken omfattning området kan bebyggas. Bland annat måste buller- och luftföroreningsituationen studeras mer i detalj, liksom risken för påsegling.

I måndags gjorde jag mitt första framträdande för en stor samling kommunpolitiker där jag som “inkallad expert” redovisade hur vi har utformat den östliga anslutningen till Trelleborgs hamn på ett sätt som minimerar påverkan på omgivningen. Utifrån olycksriskperspektivet är det egentligen den låga olycksfrekvensen som möjliggjort förhållandevis korta skyddsavstånd.

En låg olycksfrekvens är resultatet av låga hastigheter (30-40 km/h) samt ett avåkningsskydd i form av ett högkapacitetsräcke (klass H4b).

I ett av mina jobb på ØSA angående riskhänsyn tittade jag på en etablering av hotell i Nyckelhålsparken i Höllviken. Hotellet skulle placeras i direkt anslutning till Rv100 som utgår en rekommenderad färdväg för farligt gods. I analysen identifierade att det faktiska antalet transporter med farligt gods genom Höllviken är mycket lågt (c:a 3 fordon/vecka), men också att det fanns en topografiskt ogynnsam situation som måste kompenseras för i form av antingen ett längre skyddsavstånd eller en vall.

Nu skriver Sydsvenskan att bygglov har lämnats in för hotellet. Det är alltid kul när ett projekt går från planförslag till detaljplan och vidare till bygglov.

Ett av min sista jobb på ØSA berörde Sydöstra vägen i Lund och hur verksamheter kan uppföras i dess närhet. Sydöstra vägen utgör en rekommenderad färdväg för farligt gods och därför är det viktigt att visa riskhänsyn i utformning av områden intill den. Dock är transportmängderna mycket små på den planerade vägen som i sin förlängning ansluter mot Dalbyvägen.

Det ringa antalet fordon med farligt gods medgav att byggnader kan placeras 10 m från vägen vid hastighetsbegränsning 50 km/h och 20 m från vägen vid 70 km/h. Enligt uppgift i Sydsvenskan har detaljplanen överklagats till alla instanser och Regeringen fattade nyligen ett beslut som innebär att detaljplanen har vunnit laga kraft.