Igår hade jag ett givande möte med David Purser om ASET/RSET vid sprinklerkontrollerade bränder. David har gjort en del forskning i boendeliknande (domestic) miljöer. Vi har på olika håll kommit fram till samma slutsatser om sprinklersystemens effektivitet, dvs. det räddar i princip alla som inte är i direkt kontakt med flammorna. Även om siktbarheten blir väldigt låg efter sprinklerkontroll känns det inte allt för kontroversiellt att påstå att detta är en acceptabel situation i en boendeliknande miljö. Siktnedsättningen gör utrymning svårt, men toxicitetsnivån är så låg att en person kan vistas i rummet i mer än 1 h utan att få problem. En förmildrande omständighet i sammanhanget är rummens storlek och kännedomen om rummets geometri och dörrens placering gör det lättare att trots allt kunna hitta ut, även om sikten är dålig.

Men, går det att tänka på samma sätt i offentliga (public) byggnader. Svaret är troligen ett bestämt “Nej” och den största anledning till detta är att dålig sikt är ett större problem här och kan få följdeffekter som är svåra att förutspå. Visserligen går det att visa att toxisk påverkan är liten och det är snarare den psykologiska aspekterna eller risken för andra skador som blir “dimensionerande”. I offentliga byggnader är rummen större och dålig sikt kan omöjliggöra utrymning eftersom byggnader är att beakta som obekanta för de som vistas där. Risken att ramla, gå fel mm kan orsaka skador, vilka är att beakta som indirekta konsekvenser av branden. Sådana skador måste hållas på en låg nivå vid dimensionering och därför är en minsta siktbarhet något som måste uppfyllas även vid sprinklerkontrollerade bränder i offentliga byggnader.

Nu har jag en fråga kvar som jag är i stort behov av att få hjälp med:

Finns det någon erfarenhet av utrymning från sprinklerkontrollerade bränder som visar på siktnedsättningens storlek och hur omrörningen vid sprinkleraktivering påverkar brandgaslagret?

Alla tips mottages! Kommentera direkt eller skicka e-post…

David Purser, mannen bakom betydande forskning om brandgasers påverkan på människor kommer till Lund i nästa vecka för att undervisa i kursen “Utrymning vid brand”. David har forskat en hel del om hur människor påverkas av förbränningsprodukter, värme och vattenånga vid sprinklerkontrollerade bränder, något som är särskilt intressant för mig inom ramen för FoU-projektet “Fire Safety Design with Sprinklers”.

För tillfället jobbar jag en hel del med att finna en ny uppsättning kritiska förhållanden som ska gälla vid sprinklerkontrollerade bränder. Många försök visar nämnligen att toxicitetsnivåerna är riktigt låga men att det är svårt att klara en siktbarhet på 10 m. Ska kunna behandla sprinklersystemen rättvist krävs lite nytänkande här…

I Sverige har räddningstjänsten kallats till 37 071 bränder i flerbostadshus mellan 1996-2008. Endast 1100 av dessa bränder har spridit sig utanför brandcellen. Jag har med hjälp av svenk insatsstatistik och amerikansk sprinklerststistik räknat ut att om det funnits en sprinkleranläggning i dessa flerbostadshus hade 800 av bränderna aldrig spridit sig. Ett sprinklersystem minskar risken för övertändning med en faktor 3,7 i flerbostadshus.

Inom ramen för “Fire Safety Design with Sprinklers” är det nu dags för nästa steg – en optimerning av brandskyddet för att skapa bättre ekonomiska förutsättningar för sprinkler och därmed rädda fler liv. Frågan är hur denna optimering ska göras.

Ska vi minska på andra delar av brandskyddet så att fler bränder sprider sig även om byggnaden är sprinklad? Det kan handla om minskade krav på brandskydd i yttervägg eller lägre krav på avskiljande konstruktioner. Frågan är bara hur systemet ska balanseras och vilken teknik som ska användas för att se om det totala brandskyddet är tillräckligt säkert? För visst vill vi kunna använda sprinklersystemets säkerhetshöjande effekt till att göra ändringar både när det gäller person- och egendomsskydd.