Efter NyTekniks kritiska artikel i veckan om utformningen av utrymningsvägarna i Victoria Tower har SVT:s ABC-nytt gjort ett repotage där brandförsvaret upprepar sitt ställningstagande, samtidigt som Brandskyddslaget får möjlighet att ge sin syn på saken. I ett tidigare inlägg skrev jag några kommentarer till ärendet och efter ABC-nytts repotage kan jag inte hålla mig borta från några fler reflektioner.

1) Den analytiska dimensioneringens utförande

Brandskyddslaget genomförde sin projektering före BBRAD. De enda anvisningar som gavs i BBR gällande byggnader var den tidigare lydelsen i avsnitt 5:13 där det angavs att analytisk dimensionering och vid behov tillhörande riskanalys ska verifiera brand- och
utrymningssäkerheten i byggnader där brand kan medföra mycket stor risk för personskador. Byggnader med fler än 16 våningsplan anges som exempel på byggnader med “mycket stor risk för personskador. Utöver det faktum att “analytisk dimensionering” ska användas för att verifiera brand- och utrymningssäkerheten fanns inga andra myndighetskrav. Det var således upp till Brandskyddslaget att avgöra 1) hur verifieringen ska utföras och 2) vilka kriterier som ska användas för att avgöra om brandskyddet är tillfredsställande.

Frånvaron av myndighetsinstruktioner gjorde att Stockholms Stad beslutade om en fristående sakkunnigkontroll av metodiken för brandskyddsprojekteringen, vilket blev ett uppdrag för mig. Jag konstaterade i min kontroll att “vald metodik identifierar och behandlar de svårigheter avseende brand- och utrymningssäkerheten som är relaterade till höga byggnader. Metodiken är transparent och tydlig och bygger på en kvalitativ riskbedömning med tillhörande logiska resonemang”.

2) Brandskyddet i Victoria Tower

Varken NyTekniks artikel eller ABC-nytts repotage beskriver hur brandskyddet i Victoria Tower är uppbyggt. Det låter nästan som om det är “vanliga” hissar och att inget extra har gjorts för att skapa en trygg utrymningssituation. Egentligen borde det vara Brandskyddslagets uppgift att förklara valt brandskyddskoncept, men jag kan inte hålla mig borta från att redovisa några detaljer

• Utrymningshissar (5 st) utgör en av utrymningsvägarna från högdelen. I anslutning till hissarna anordnas en sluss som rymmer det antal personer som kan förväntas på planet. Utrymningshissarna och slussen är övertrycksatta för att förhindra brand- och brandgasspridning till slussar och hissar.
• En brandbekämpningshiss för att underlätta räddningstjänstens insats installeras.
• Byggnaden förses med heltäckande sprinkleranläggning.
• Hotellkorridor samt kontorsplan förses med brandgasventilation.
• Byggnaden sektioneras i ”storbrandceller” (i princip horisontella brandväggar) för att förhindra att en brand påverkar större delar av byggnaden. Detta innebär exempelvis extra skydd mot brandspridning via fasad och att ventilationssystem för respektive storbrandcell är separata.
• Utrymningslarm utförs med talat meddelande, även inne i hotellrum. Utrymning från högdelen sker sektionerat för att undvika köbildning.

3) Att utrymma via trappa eller hiss

Utrymning via trappor är det traditionella sättet att lämna en byggnad vid brand. För att människor ska använda hissar som ett komplement till trapporna krävs en hel del av oss som projektörer. I ett prisbelönt examensarbete redovisar två studenter en undersökning av människors riskuppfattning vid utrymning av höga byggnader där nedanstående figur är hämtad från.

Undersökningen visade att osäkerheter och risker generellt uppfattas som större med utrymning via hiss än med utrymning via trappa. Trappan uppfattas som mer riskfylld att använda vid utrymning
av personer högre upp i byggnaden än de som befinner sig på de lägre våningsplanen. Analogt
tenderar hissen att uppfattas mindre riskfylld att använda vid utrymning högre upp i byggnaden
än på de lägre våningsplanen. De risker som uppfattas som störst i en utrymningssituation är köbildning i både hisshall och trapphus följt av risken för att rök ska tränga in i trapphuset respektive risken att fastna i hissen. Andelen personer som väljer att utrymma via hissen visade sig variera med våningsantalet. Några rekommendationer från examensarbetet är användning av system med talat utrymningslarm med olika meddelande beroende av utrymningssituation,  tvåvägskommunikation i hiss och hisshall samt utbildning och information.

NyTeknik skriver idag om brandskyddet i Victoria Tower och det faktum att ett av byggnadens trapphus har ersatts med utrymningshissar. Brandförsvaret tycket inte att ett trapphus är tillräckligt och fruktar för att byggnaden blir alldeles för känslig för tekniska system. Jag blev kontaktad av NyTeknik och fick frågor om vilka anvisningar som finns för projektering av höga byggnader och jag konstaterade att dagens byggregler inte ger särskilt mycket information om Br0-byggnader, vilka ska projekteras med analytisk dimensionering. Jag nämnde också att arbetet med BBRAD fokuserade på att ge anvisningar för analytisk dimensionering för de byggnader som vi arbetar mest med, dvs Br1-or, och att byggnader i klass Br0 är så pass ovanliga att de oftast behandlas med stor försiktighet. Naturligtvis ger frånvaron av krav och råd ett tolkningsutrymme som brandprojektörer kan utnyttja, vilket i sin tur kan leda till en ojämn säkerhetsnivå. Därför har BIV initierat ett arbete med att titta närmre på projektering av Br0-byggnader där jag själv medverkar.

Att utrymma med hissar tror jag är hyfsat unikt för Victoria Tower, men för den sakens skull varken olämpligt eller otryggt. Problemen med evakuering i trappor har aktualiserats under 2000-talet och det har konstaterats att en allt större del av befolkningen har problem med att utrymma längre sträckor i trapphus. Redan år 2003 arrangerades en konferens med fokus på utrymning med hjälp av hissar och sedan dess har det på olika håll forskats i frågan, samt arbetats med att ta fram standarder och projekteringsanvisningar för utrymning med hissar. Ärligt talat, att inte använda hissar för utrymning från höga byggnader är gammalmodigt och till viss del diskriminerande. Att vi sedan står för ett antal utmaningar när det gäller systemutformning, information till de som ska utrymma, etc. är en annan fråga där det fortfarande finns mycket arbete att göra.

Just när det gäller Victoria Tower hade jag förmånen att på uppdrag av stadsbyggnadskontoret utföra en fristående sakkunnigkontroll av den metodik som användes för brandskyddsprojekteringen. Du hittar mitt sakkunnigutlåtande här –> Victoria Tower – fristående sakkunnigkontroll av brandskydd.

BIV har annonserat i Husbyggaren.  Hur vet man om projektorganisationen är tillräckligt bra, och hur ska någon annan kunna veta det? Anlita en auktoriserad brandskyddsprojektör BIV!

I Brandskyddshandboken 2012 introduceras ett antal s.k. Verifierade Förenklade Alternativ (VFA). Ett VFA presenterar en färdiganalyserad lösning på ett vanligt problem som egentligen skulle kräva analytisk dimensionering och enligt författarna till Brandskyddshandboken kan VFA i praktiken användas som en lösning i förenklad dimensionering. Ett antal VFA ska finnas tillgängliga via Brandskyddshandbokens hemsida.

Jag tycker att detta är en intressant utveckling och ser en möjlighet för oss brandingenjörer, att i likhet “Creative Commons” för konstnärliga verk, dela med oss av våra verifieringar på relativt enkla problem och skapa en intressant marknad för innovation och utveckling. Just nu jobbar jag med fallstudier relaterade till tekniska byten och sprinkler. Kanske kan detta resultera i några nya VFA:s!?!