Kategoriarkiv: Brandskydd i byggnader

Brandorsaken kartlagd på Potatisåkern

Det har nu gått drygt tre månader sedan den katastrofala branden på Potatisåkern i Malmö. Sydsvenskan har under ett antal dagar rapporterat om både brandorsaken, utvärdering av räddningsinsatsen och en hel del kring ansvar för bristerna. Den troliga brandorsaken var en felaktig utformning av skorstenen från den öppna spisen. Sydsvenskans grafiker har gjort en finfin bild baserad på information från Polisutredningen.

Enligt Räddningstjänstens Syds utredning var det flera faktorer som bidrog till det omfattande förloppet. Att skorstenen var felaktigt isolerad är den inledande händelsen. Tyvärr var de brandcellsavskiljande väggarnas anslutning mot taket var inte tillräckligt täta, vilket ledde till snabb brandspridning i kombination med den hårda vinden.

Vad lär vi oss då? Att det fuskas på byggen är inget nytt, utan sker ofta både omedvetet och medvetet. Frågan är bara om vårt kontrollsystem är tillräckligt bra? Som brandkonsult är det lätt att släppa kontrollen över brandskyddet från dess att bygghandlingen är färdigställd tills dess att det är dags för relationshandling. Vad som händer under själva byggtiden och på vilket sätt som entreprenörerna löser brandskyddsdetaljerna är tyvärr alldeles för okänt i de flesta fall

Grattis Lomma!

Sydsvenskan rapporterar om att byggandet av det nya äldreboendet Vega har påbörjats i Lomma. För ett drygt år sedan bistod jag Bengt Dahlgren AB med projekteringen av brandskyddet där jag gjorde en utredning för att verifiera möjliga avsteg givet att byggnaden förses med boendesprinkler. Och det är just att äldreboendet har boendesprinkler som jag vill gratulera Lomma kommun för.

Min tidigare forskning har visat att det enda rimliga brandskyddet för äldre människor är just boendesprinkler. Det är först när de äldres boende förses med en aktiv släckanläggning som deras säkerhet vid brand är densamma som för oss ”rörliga” givet att vi har en brandvarnare. För några år sedan blev skrevs det lite i Sirenen om just detta. För sprinklade vårdboende är ett rättvisekrav…

Kloka tankar i Betonghandboken

Jag har haft anledning att lusläsa Anderberg och Petterssons ”Handbok för brandteknisk dimensionering av betongkonstruktioner” de senaste veckorna. Jag måste erkänna att jag är lite förvånad över alla kloka tankar kring brandskydd, risk och osäkerheter som presenteras i bokens inledningskapitel. Bland annat listar författarna några ”karakteristiska” tendser i utvecklingen mot funktionsbaserade brandkrav:


  1. Ett bättre hänsynstagande till verklig brandpåverkan.

  2. En ökad omfattning av dimensionering som bygger på väldefinierade funktionskrav.

  3. En utveckling av nya provningsmetoder som är materialneutrala och baserade på väldefinierade egenskaper och fenomen.

  4. En ökad tillämpning av analytiska metoder i sin mest avancerade form, anpassade till modern säkerhetsfilosofi.

  5. En ökad användning av integrerade bedömningar och införande av målorienterad systemanalys för det totala brandskyddet i en byggnad.

Man kan med lätthet konstatera att vi inte riktigt är där än. Bärande konstruktioner dimensioneras fortfarande för två teorestiska förlopp (standardbrand eller naturligt brandförlopp) och vi saknar defintivt verifierbara funktionskrav. Visst arbetar vi med analytiska metoder och visst står det i BBR att det ska visas att byggnadens ”totala brandskydd inte blir sämre…”, men hur ofta är det som vi gör bedömningar av just det totala brandskyddet. Branschen i sin helhet, men också Boverket har en hel del att fundera över när det gäller framtiden. Jag hoppas att den pågående revideringen BBR 20XX lyfter byggreglerna ett stort steg mot framtiden.

PS / Har ni förresten funderat på hur ni själva skulle vilja att byggreglerna såg ut om man släppte arvet från NR och SBN? Skulle de verkligen ha samma struktur och formuleringar som idag? /DS

Bärverk och aktiva system (forts.)

Boverkets remiss om kommande ändringar i BBR och BKR har dragit igång en rejäl cirkus bland branschens aktörer. Jag har i ett tidigare inlägg skrivit om min syn på saken när det gäller möjlighet att skydda bärverk med aktiva system. Den senaste veckan har diskussionerna mellan olika parter varit i full gång och efter ett utalande om att jag har ”principiellt” rätt, men fel i sak så tänkte jag att det var dags att försöka förstå lite bättre. Vad är det egentligen som står i BBR och BKR och hur stämmer det överens med andra bestämmelser om brandskydd. Låt oss göra en lite jämförelse med utrymningssäkerheten.

Utrymning vid brand

I BBR 5:3 står att byggnaden ska utformas så att ”tillfredsställande utrymning” ska ske vid brand och att förhållandena i byggnaden får inte bli sådana att ”gränsvärden för kritiska förhållanden” överskrids under den tid som behövs för utrymning. Här står inget om hur aktiva system ska användas och vad man per automatik kan göra givet att det finns exempelvis brandgasventilation och sprinkler. När det gäller utrymning är det snarare en regel än ett undantag att vi jobbar med alternativ utformning enligt BBR 5:11 och byter olika brandskyddstekniska installationer mot varandra. Den enda ”rabatten” som ges på förhand vid FÖRENKLAD dimensionering där sprinkler installeras är att gångavståndet till utrymningsväg får förlängas med en tredjedel. Alla andra avsteg faller inom ramen för ANALYTISK dimensionering och kräver verifiering. Anvisningar för detta finns i BBR 5:13 och 5:14.

Bärförmåga vid brand

I BBR 5:8 står att bärvek ska utformas så att ”sammanstörtning inte inträffar under den tidsperiod som anges i avsnitt 5:82 med brandpåverkan enligt standardbrandkurvan”. Alternativt får ”dimensioneringen baseras på en modell för naturligt brandförlopp”. I samma avsnitt står att ”efter en särskild utredning kan, i vissa fall, konsekvenserna av sammanstörtning accepteras”. Avsteg från krav på bärverken är då tillåtna och ”utrymningssäkerheten får inte försämras och riskerna för räddningstjänstens personal får inte öka”. Att det sedan i underordnade avsnitt 5:82 och 5:83 ges anvisningar om hur FÖRENKLAD dimensionering ska göras av bärverk, dvs klara av ett brandförlopp enligt standardbrandkurvan i en viss tid alternativt motstå ett fullständigt naturligt brandförlopp.

Vill brandskyddsprojektören utforma byggnaden annorlunda än vad förenklad dimensionering medger så är det fritt fram. Det finns idag inget i BBR som låser fast ett visst tekniskt system eller annan lösning. Inom ramen för ”alternativ utformning” är det fritt fram så länge byggnadens totala brandsäkerhet inte blir sämre. Det jag tror att Boverket vill komma åt med föreslagna ändringar av BBR och BKR är framförallt att sätta stopp för de genvägar som Lundin skriver om i höstens mest omtalade debattartikel i Sirenen. Inom ramen för förenklad dimensionering medger sprinkler att den ”första kolumnen” i tabellerna 5:821a och 5:821b får tillämpas oavsett brandbelastningens storlek*. När det gäller naturligt brandförlopp medges en rabatt när det gäller dimensionerande brandbelastning. Alla andra avsteg faller utanför ramen för förenklad dimensionering och ställer alltså helt andra krav på verfiering, dokumentation och kontroll än vad som är fallet vid förenklad dimensionering.

Framtiden

Jag har insett att mitt tidigare inlägg på bloggen snarare handlar om hur jag tycker att det bör fungera i en framtida BBR när alla funktionskrav utrycks sätt i relation till en tillförlitlighet, exempelvis där målsättningen fortfarande är att ”tillfredsställande utrymning ska kunna ske vid brand”, men att det anges vilken brand (t.ex. 10 MW) och med vilken tillförltilighet (t.ex 999 av 1000) som gäller. Jag tycker fortfarande att det ska vara upp till byggherren att välja hur brandskyddet ska utformas. Vill han ha två redundanta sprinkleranläggningar i en byggnad för att ha ett tillförltitligt skydd mot övertänd brand i stället för att ha ett passivt skydd av bärverken så ska det vara upp till honom och inte till myndigheten att avgöra.

* Boverket ger också ut en rapport ”Beräkning av brandbelastning” där man fastställer vilka brandbelastningar som är dimensionerande för olika verksamheter. Jobbar du sedan tidigare med Eurocode (EN 1991-1-2) så känner du igen siffrorna. Det viktigaste skillnaden mot tidigare är att brandbelastningsdata numera får en mer officiell status eftersom tidigare hänvisning till information i Anderberg & Petterssons ”Brandteknisk dimensionering av betongkonstruktioner” ersätts med en rapport från Boverket.

Särskilt boende i vanliga flerbostadshus

Idag sitter jag med ett delikat problem angående särskilt boende för personer med vårdbehov. Det är inte helt ovanligt att vanliga flerbostadshus byggs om för att exempelvis inrymma ett antal lägenheter för personer som behöver vård. En av lägenheterna bemannas av sjuksköterskor och de övriga inrymmer äldre. Så fort vi går från bostadshus till särskilt boende ändras vissa regler för brandskyddet rejält. Bland annat ställs krav på dörrstängare till lägenhetsdörrarna och inte minst får fönster inte användas som utrymningsväg.

Nu blir det riktigt komplicerat. Det finns inte något flerbostadshus som byggts med två trapphus och en ombyggnad som innebär att det från varje lägenhet ska finnas tillgång till två trapphus är mycket omfattande. Befintligt trapphus måste göras om så att det blir en ”sluss” mellan lägenheterna och trappan. Därefter får ytterligare en utrymningsväg anslutas till denna sluss. Alternativt får det byggas trappor från resp. lägenhet som går ner till markplan.

Ovanstående lösning känns inte riktigt genomtänkt i samband med ombyggnad och gör att det i princip är omöjligt att skapa fler särskilda boende för personer med vårdbehov inom det befintliga bostadsbeståndet. Redan idag finns det säkerligen ett stort antal äldre (med vårdbehov) som bor i lägenheter runt om i landet. Dessa får besök av hemtjänst eller anhöriga, men inga särskilda åtgärder görs för att förstärka deras brandskydd som om de hade bott i ett särskilt boende. Bara för att hemtjänsten eller den anhöriga ersätts med vårdpersonal som finns på plats dygnet runt krävs en skärpning av brandskyddet. Självklart är skyddet av våra äldre viktigt, men den stora frågan är varför det blir så mycket viktigare bara för att de får tillgång till vårdpersonal dygnet runt



Jag har upprepade gånger (se artikel från Sirenen) hävdat att sprinkler behövs för att ge äldre samma skydd som de som kan utrymma på egen hand. För att få ett bra brandskydd för särskilda boende är ytterligare inte ett trapphus den bästa lösningen. Istället är det nödvändigt att tänka lite större och vidta åtgärder som verkligen gör någon skillnad och då kan exempelvis en flyttbar sprinkleranläggning vara ett schysst alternativ.

Svara på Boverkets remiss

Boverket skickade i mitten av december ut en uppmaning att få synpunkter på förslag till ändringar i både BBR och BKR avseende brandskydd. Denna gång handlar det framförallt om kraven på hur bärande konstruktioners brandskydd och hur detta ska dimensioneras. I BKR kommer ett nytt avsnitt (10:223) om lokal brand där följande text är föreslagen:

”I de fall där övertändning inte kan förväntas, utan branden blir lokalt begränsad, blir brandgastemperaturen inte längre beroende av brandbelastningens storlek, Brandens varaktighet påverkas däremot. Istället blir brangastemperaturen beroende av brandarea och effektutveckling. Att en brand inte kan bli fullt utvecklad skall visas i en särskild utredning, utan hänsyn tagen till tekniska installationer.”

Tycker du att det känns rímligt att vi inte kan tillgodoräkna oss tekniska installationer när vi avgör om övertändning kan förväntas eller inte?

För mig handlar det om vilken säkerhetsnivå som önskas, dvs. vilken tillförlitligthet som mina tekniska installationer måste ha för att de ska kunna tillgodoräknas. Min uppfattning är att det borde vara möjligt att låta både sprinkler och brandgasventilation utgöra ett skydd även för den bärande konstruktionen. Dessa system har i uppgift att släcka eller kontrollera bränder alternativt se till att brandgastemperaturen understiger en kritisk nivå. Att leva i tron att passivt brandskydd har 100 % tillförlitlighet, vilket Boverket i princip anser med föreslagna skrivelser känns inte så modernt. Kan det inte vara så att tekniska installationer till och med kan ha en högre tillförlitlighet och vara mer förlåtande än vad passiva system är!?!

Så det Boverket i stället borde göra är att definiera vilken tillförlitlighet som önskas för skydd av bärverken. Handlar det om 1 kollaps av 1000 bränder (motsvarande säkerhetsindex 3,1 för olyckslast)? Med ett krav på tillförlitligheten kan vi ingenjörer sedan utforma kombinationer av tekniska installationer (sprinkler, brandgasventilation, inerterande system, etc.) som uppnår önskvärd tillförlitlighet. Om en byggherre vill ha två redundanta sprinkleranläggningar i en byggnad för att ha ett tillförltitligt skydd mot övertänd brand i stället för att ha ett passivt skydd av bärverken så är det upp till honom och inte till myndigheten att bestämma.

Jag tycker att ni alla ska ta en funderar på förslagen till ändringar i BBR och BKR och passa på att delge Boverket era synpunkter.

Ytskiktens betydelse för brandförloppet

Läste nyligen en artikel i SFPE:s Fire Protection Engineering om ”the role of interior finish in fire development” och kunde återigen inte låta bli att reflektera lite kring ytskiktens betydelse. Författarna till artikeln skriver hur viktigt det är med att reglera ytskikten för det finns så många katastrofala bränder som inträffat där ytskikten spelat en stor roll. Fast, nu är det inte några snälla ytskikt som vi pratar om utan snarare cellplast (som i Station Night Club på Rhode Island) eller som heltäckningsmatta (som i Stardust Night Club).

Jag har inga tvivel att det måste finnas någon reglering av byggmaterialen och i BBR avsnitt 5:511 anges att ”material med sämre brandtekniska egenskaper än ytskikt av klass D-s2,d0 (klass III) bör skyddas mot påverkan av brand under brandens inledningsskede så att minst samma brandtekniska egenskaper som hos ytskikt av klass D-s2,d0 (klass III) erhålls”. Alltså ska vi inte i en byggnad förväntas oss byggmaterial med egenskaper sämre än träpanel. Frågan är om det i många lokaler är nödvändigt att reglera ytskiktskraven hårdare, dvs klass I eller klass II? Finns det någon som kan visa att det är helkasst med ytskikt av klass III i en samlingslokal, gívet den inredning som trots allt finns i lokalen. Spelar ytskikten någon roll för personsäkerheten, eller handlar det bara om att försvåra för en liten brand att bli stor? Det hade varit kul om den kommande BBR-revideringen åtminstone hade funderat igenom ytskiktens verkliga betydelse.