Bloggen fortsätter på temat “Samhällsplanering” och “Räkna på risk”, inspirerat av HD:s artikelserie om Kemira. Figuren nedan visar lite om storleken på olycksrisker i samhället. Exempelvis så omkommer 1 av 1000 byggnadsarbetare på jobbet varje år, medan det är 1 av 10 miljoner som omkommer efter att ha träffats av blixten.

Längst till vänster i figuren har jag placerat in risknivåerna vid olika typer av bebyggelse intill rekommenderade färdvägar för transport av farligt gods. I bostäder och kontor ska sannolikheten att omkomma under 1 år inte vara större än 1 på 1 miljon, vilket kan jämföras med sannolikheten att omkomma i en flygolycka. För känslig bebyggelse som skolor och vårdanläggningar ska sannolikheten minskas ytterligare, till en nivå lika den att omkomma av ett blixtnedlag. Jag har tidigare skrivit lite om samhällsplanering och riskvärdering. Spana in:

• Dilemmat kring sannolikheter och konsekvenser
• Varför 1 på 100 000 och 1 på 10 000 000 vid värdering av risk?
• Knepigt om riskvärdering

Idag drog Helsingborgs dagblad igång en artikelserie om Helsinborg vs. Kemira. Nedanstående bild (från hd.se) visar på möjliga konsekvenser av ett mycket stort utsläpp. Och visst skulle ett sådant utsläpp få katastrofala följder!

Brandförsvarets Jonas Nylén får kommentera uppgifterna och tycker att företaget har fokuserat på att beskriva konsekvenserna av stora olyckor. Han anser också att det är större sannolikhet att omkomma i en flygolycka än av förgiftning till följd av en olycka med farligt gods. I förra veckan skrev jag några rader om MSB:s yttrande över Kemiras verksamhet och undrade om myndigheten fattade beslut utifrån rädsla för stora konsekvenser. Enligt mitt sätt att se på saken måste alltid frekvensen vägas mot konsekvensen när risker ska värderas. Skulle HD välja att rita upp de värsta tänkbara händelserna runt allt i från mindre industrier till våra kärnkraftverk så hade det varit lätt att visa på stora skador med med många omkomna människor. Frågan är bara var vi ska dra gränsen för acceptabel risk. Men, det följer vi upp en annan dag.

Idag fick jag ett svar från MSB. De vill gärna att jag lägger upp deras yttrande i fulltext för att ni ska se helheten i deras ställningstagande. Klicka på länken nedan:

MSB:s yttrande om Kemira Kemi AB

De skriver också:

Eftersom ärendet om Kemiras svavelsyrafabrik i Helsingborg är en pågående tillståndsprocess enligt miljöbalken hos miljödomstolen i Växjö kommer inte MSB att delta i någon debatt om detta. MSB har av skäl som framgår i yttrandet gjort bedömningen att den aktuella platsen inte är lämplig för att tillverka och uttransportera svaveldioxid. Vad tillståndsprocessen till slut mynnar ut i efter miljödomstolens bedömning mot de allmänna hänsynsreglerna i 2 kap. miljöbalken återstår att se.

Jag hade gärna sett en diskussion/debatt kring riskvärdering. Min erfarenhet säger mig att myndigheter (på lokal, regional och nationell nivå) ofta blir väldigt försiktiga om en risken är bedömd som låg enbart pga. att frekvensen är låg.

Kemira Kemi AB i Helsingborg har ansökt om tillstånd enligt miljöbalken till fortsatt verksamhet vid svavelsyrafabriken i Helsingborgs kommun. I ett yttrande (Diarienr. 2009-6871) skriver Myndigheten för samhällsskydd och beredskap något ganska häpnadväckande:

Även om sannolikheten för de aktuella olycksscenarierna är låg gör de potentiellt förödande konsekvenserna som ett sådant olycksscenario kan ge upphov till att platsen får anses som högst olämplig. MSB avstyrker därför den delen av ansökan och yrkar på att det sökta tillståndet för tillverkning av svaveldioxid på denna plats avslås.

Ta dig nu en titt på den översta bilden. Defintitionen på risk som en sammanvägning av sannolikheten för att en negativ händelse inträffar och dess konsekvenser är inte ny och Räddningsverkets (numera MSB:s) publikation “Olycksrisker och MKB” står följande:

Riskbegreppet omfattar två delkomponenter; sannolikheten för en olycka och konsekvensen av en olycka. En risk kan således minskas genom olycksförebyggande och/eller skadebegränsande åtgärder.

Centralt i all riskhantering är att vi kan jobba med åtgärder som minskar sannolikheten för en olycka eller med åtgärder som minskar skadorna när olyckan inträffar. En risk med låg sannolikhet och stor konsekvens kan vara lika stor som en risk med hög sannolikhet och liten konsekvens. Alla dessa teorier lär MSB ut i sina publikationer om hur vi ska gå tillväga när vi ska jobba med risk. Att MSB väljer att yrkar på ett avslag med motivet att det finns “potentiellt förödande konsekvenser” luktar rädsla snarare än logik.

Vad ska MSB yrka på för avslag framöver!?! Kanske ska vi förbjuda flygtrafik. Den potentiella konsekvensen när en Boeing 767 med 400 passagerare störtar i en fullsatt Malmö arena kan inte beaktas annat än förödande. MSB borde definitivt förbjuda alla kärnkraftverk och all form av transport av farligt gods!

I fredags hade jag en dragning med arbetsgruppen från Helsingborgs stad om mitt arbete kring en strategi för bebyggelseplanering intill transportleder för farligt gods. Bra länge har jag använt mig av samma teknik för att räkna ut individrisken. Den bygger bl.a. på att olycksfrekvensen justeras efter en karakteristisk väglängd på 300 m. C:a 90 % av alla olyckor har ett konsekvensområde som är mindre än 150 m, vilket gör att en sträcka på 2 x 150 = 300 m borde ge en rättvis (men överskattad) bild av individrisken.

Henrik Tehler från Brandteknik passade på att bjuda mig på följande fina uttryck som gör det möjligt att via en fin matris och korsvis multplikation ta hänsyn till hur stor del av en bestämd sträcka (t.ex. 1 km) som en viss olycka kan ge en påverkan på ett bestämt avstånd från vägen.

Nu har jag börjat att programmera om i Excel och @Risk. Det ska bli riktigt spännande och se hur resultatet skiljer sig åt i jämförelse med min nuvarande modell.

Under hösten 2003 utvecklade jag och min dåvarande kollega Martin Kylefors (numera Tyréns) den modell som kom att utgöra grunden för Länsstyrelsens “Riktlinjer för riskhänsyn i samhällsplaneringen”, dagligen kallad för RIKTSAM. Det är inte många som känner till detaljerna om den modell som vi byggde upp, men jag minns som ni förstår en hel del. På sistone har jag hittat avvikelser mellan de kurvor på individrisken som redovisas i RIKTSAM och kurvor som jag själv tar fram med en ny modell på samma transportled. I figuren nedan visar jag skillnaderna mellan v 1.0 och den modell som jag själv använder, kallas v 2.0.

Jag kan inte helt säkert beskriva varför det finns så pass stora skillnader mellan modellerna, speciellt i området 30-100 m, ett område inom vilket vi idag ofta planerar för ny bebyggelse. Jag vet dock att resultaten avviker en del när det gäller explosivämnen och spridning av giftiga ämnen i luft. Men, för att fullständigt kunna förstå var i skillnaderna består så behövs tillgång till den ursprungliga beräkningsmodellen. Kanske dags att slå Länsstyrelsen en signal…