Jag passade på att köpa lite nya böcker till företaget under julhelgen. Denna gång handlades det från brittiska BRE. Det blev en bok ”Fire safety engineering: a reference guide” och en CD ”Design Fires Database”, en samling testdata från 12 realistiska fullskaliga brandförsök. Boken är som ett litet uppslagsverk om analytisk dimensionering med en hel del bra ”att tänka på” tips, både när det gäller beräkning och systemutformning. CD med dimensionerande bränder är grym då den ger bra input på effektutveckling, sotproduktion, CO/CO2-förhållanden. Allt med eller utan sprinkler. Nu har jag ett underlag vid bedömning av dimensionerande brand som minskar osäkerheten i antagandena och det är nödvändigt!

Ibland räcker inte de synfaktorer som finns redovisade i SFPE-handboken till. Då är det bra att veta att det finns en utmärkt sida på nätet. John R. Howell ger i sin ”A Catalog of Radiation Heat Transfer Configuration Factors” synfaktorer för de flesta tänkbara situationer.

För att sprida ljus i mörkret när det gäller bärande och sprinkler hittade jag ”Integrating Structural Fire Protection Into The Design Process” från SFPE:s Fire Protection Engineering. Författaren hävdar visserligen att det amerikanska regelverket inte direkt tillåter honom att ta dimensionera bärverk med direkt hänsyn till de byggnadens specifika förutsättningarna såsom närvaron av sprinkler, höga takhöjder, brandgasventilation, etc. Därför konsteterar författaren också att det i många fall sker en överdimensionering av de bärande konstruktionen och att flexibiliteten minskar.

I samband med mina föreläsningar för studenter i BTR-kursen har jag alltid betonat vikten av att hålla ordning på sambanden mellan olika variabler. Ett exempel berör förbrinntiden (se tidigare inlägg). De allra flesta bränder i fibrösa material har en förbrinntid under vilken de flesta rökdetektorer har en möjlighet att aktivera. Om ingen hänsyn tas till förbrinntiden så måste detektionstiden hanteras på ett annat sätt än att se när detektorn aktiverar utifrån en alfa-t2 kurva. Är det en snabbtillväxande brand så ska också detektionstiden vara kort. När jag satt och bläddrade i ”Enclosure Fire Dynamics” hittade jag en tabell som gjorde mig glad!

I Tabell 3.4 visas tillväxthastigheter (kW/s²) för olika material tillsammans med en tid kallad t₀. Denna tid är tiden det tar från antändning med en liten tändkälla tills dess att tillväxt sker. Ett bra sätt att beskriva förbrinntiden.

Som jag skrev tidigare ska jag till Lund på torsdag och prata med studenterna om ”Erfarenheter vid analytisk dimensionering”











En hel del av min presentation ägnas åt Bengt Avergårds (dåvarande räddningschef i Uddevalla) insändare ”Ingenjörer sänker varuhusbrandskydd” som du hittar här.

I arbetet med BBR 20XX pågår en omfattande revidering. Beskedet från Boverket vid ”Brandskydd 2007” är att de för närvarande inte tittar på användning av riskbaserade kriterier för personsäkerhet. Ett av motiven skulle vara att Lag (1994:847) om tekniska egenskapskrav på byggnadsverk, m.m anger ”säkerhet i händelse av brand” och inte någon absolut säkerhetsnivå. Jag håller med Boverket att vi har långt kvar för att kunna fastställa absoluta kriterier för risken att omkomma i en byggnad per år. Men att jobba med utgångspunkt ”i händelse av brand” är inget hinder för att jobba riskbaserat.

Riskbaserad dimensionering kan ha sin startpunkt var som en önskas. Det kan handla om risk per år, risk vid brand, risk vid tillväxande brand, osv. Startpunkten är inte viktig, men det är däremot den riskbaserade metodiken där man på ett sturkturerat sätt behandlar olika scenarier, deras konsekvenser och relation i form av sannolikheter. Som projektör och myndighet är det viktigt att ha kriterier att utvärdera brandskyddet mot. Exempel på nödvändiga kriterier är:

– Sannolikheten att någon kommer att exponeras för kritiska förhållanden vid brand i byggnaden (individrisk)
– Genomsnittligt antal personer som exponeras för kritiska förhållanden (medelrisk)
– Maximal konsekvens

Med hjälp av kritierier kan vi som projektörer avgöra hur vi ska värdera brandskyddet i en sprinklad byggnad, om det krävs redundanta system för personsäkerhet (sprinkler och brandgasventilation), osv.

Ett av mina mer utmanande och spännande projekt är Orkanen , Malmö högskolas lokaler för lärarutbildning och ett bibliotek. Byggnaden är enorm (den kallas också för Hulken…) och inrymmer 30 000 kvadratmeter, fördelat på sex sammanbyggda huskroppar i fem våningsplan.



















Orkanen var ett av de första projekten som jag jobbde med på ØSA och jag hade ansvar för att ta fram en brandskyddsstrategi och verfierar att vår lösning uppfyllde kraven i BBR. Med hjälp av en riskbaserad metodik lyckades vi hitta ett brandskydd som gav en brandsäker byggnad, samtidigt som vi sparade drygt 20 miljoner åt byggherren. Vill du veta mer om arbetsmetodiken hittar du ett paper här och en populärversion här.

I det senaste numret av SFPE:s ”Fire Protection Engineering” finns en annons från System Sensor där de med sitt utrymningslarm ”ExitPoint” hävdar att utrymningstiden kan minskas med upp till 75 % i jämförelse med traditonella system. Poängen med ExitPoint är att systemet anpassar sitt talande meddelande till de plats där larmet är placerat och vad de utrymmande ska vidta för åtgärd. Larmet kan ge specifik information som ”gå upp/ner i trappa”, ”gå ut här”, ”du är på en säker plats”, osv. Inte en så dum idé, undrar bara vad de har för belägg för minskningen på 75 %? Jag får nog maila och fråga…

Jag tycker att det där med siktbarhet är lite speciellt. I  BBR anges ett gränsvärde på 5 m sikt i kända miljöer och 10 m sikt i okända miljöer. Samma koncentration av brandgaser ger olika sitkbarhet beroende på vad man ska se så det som är 5 m sikt i en lokal med efterlysande skyltar är 13 m sikt i en lokal med genomlysta skyltar. Siktbarheten V beräknas med hjälp av en konstant K och ”extinction coefficient” C enligt :

V = K / C (m)

Värden på K är 2-4 för en efterlysande skylt och 5-10 för genomlysta skyltar. Vid dimensionering  är det vanligt att använda K = 3 för efterlysande skyltar och K = 8 för genomlysta skyltar. För byggnadsdelar rekommenderas K = 2.

Frågan är hur vi ska tolka en siktbarhet på 5 respektive 10 m? Vad menar Bpverket att det är vi ska kunna se? En skylt, en vägg, en dörr? Hur förbättras siktbarheten (värdet på K) om vi för in lystråd, blinkade skyltar, belysning i golvnivå mm. Helt klart relevanta frågor vid analytisk dimensionering.