Jag har via min f.d. kollega på ØSA  – Jan-Erik Öst (numera FSD och frilansande brandskyddskonsult) fått ett uppdrag att verifiera om utrymningssäkerheten från PGA:s nya klubbhus är tillfredsställande. Huset var från början tänkt att inrymma lägenheter på de två övre planen, men sena ändringar i projektet har medfört önskemål om “hotellverksamhet” i form av suiter med “golf view”. Att ändra från bostäder till hotell är inte helt smärtfritt, framförallt eftersom fönsterutrymning med hjälp av räddningstjänstens utrustning är att glömma. Nu gäller det att finna en schysst lösning som ger en tillfredsställande säkerhet för både gäster och räddningspersonal.

Alldeles nyss fick jag reda på att det lag som jag medverkar i har kvalificerat sig för den omfattande projektävlingen H+ (i Helsingborg). Jag ingår i ett lag där White arkiteker utgör basen och arbetet går ut på att medverka vid utformningen av centrala Helsingborgs framtid. Fem lag av totalt 63 har valts ut för att deltaga i tävlingen. Läs mer här.

I snart ett år har jag på uppdrag av NCC tittat på möjligheter att använda aktiva system som en del av brandskyddet för bärande konstruktioner. Arbetet påbörjades strax innan Johan Lundins omdebatterade insändare i Sirenen. I början av sommaren fastställde vi principerna för metodiken och på sistone har jag varit fokuserad på att besvara följande frågor:

1. Vilken dimensionerande brand ska användas för att avgöra om övertändning kan inträffa eller inte?
2. Hur ska övertändningsbegreppet anpassas till förhållandena i stora lokaler där temperaturen i brandgaslagret varierar stort med avståndet från branden?
3. Vilken beräkningsmodell ska användas för att avgöra om den dimensionerande branden leder till övertändning? Vilka antagande beträffande materialparametrar, öppningsförhållanden etc. är rimliga?

Nu har det äntligen lossnat. Jag har med litteraturstudier av framförallt australiska tester i köpcentra funnit en lämplig dimensionerande brand för påverkan på bärverket. Det handlar inte om några fjuttiga MW, utan det är en rejäl brand motsvarande den som kan fås vid lokal övertändning av exempelvis ett skolager. När det gäller beräkningsmodellen så utgick jag från att försöka jobba enkelt med MQH-metoden. Men, som ni har förstått på förra veckans inlägg så har det inte gått särskilt lysande.  Jag har därför varit tvungen att byta till en fältmodell, både pga inkonsekvent resultat med MQH-metoden, men också då mitt kriterium för övertändning (med hänsyn till påverkan på bärverk) inte alls är det samma som någon ”medeltemperatur” i det övre brandgaslagret. En hel del arbete har lagts ner på att optimera FDS-beräkningarna så att de görs med tillräcklig precision och tillförlitlighet, till minsta möjliga beräkningstid.

Det är alltid behagligt när man äntligen kan se slutet på ett långt och komplicerat utvecklingsuppdrag. Nu väntar jag på resultatet av nattens 12 simuleringar och därefter kommer jag använda intervallhalveringsmetoden för att avgöra om ytterligare beräkningar än de hitintills 57 utförda simuleringarna behövs. Jag har c:a två veckor kvar innan årsdagen. Förhoppningsvis är rapporten färdig då…

Jobbet är tufft nu. Inte nog med att jag ska skriva en handbok i analytisk dimensionering som ska bli tydlig, lättläst, konkret och ha en uppenbar avsaknad på flosker. Jag har också gett mig in i en till synes omöjlig kamp mot McCaffreys, Quintieres och Harkleroads numera 27 år gamla ekvation för att beräkna brandgaslagrets temperatur, den s.k. MQH-metoden. I morgon väntar föreläsningar i BTR-kursen, tills dess…

Då var det spikat att jag kommer att hålla två föreläsningar i höstens BTR-kurs. Precis som tidigare år handlar det om ”Dimensionerande bränder” och ”Analytisk dimensionering”. Är du student och vill ställa riktigt kluriga frågor så kan du alltid spana in någon av publikationerna från NRC:s ”Workshop on design fires”.

Äntligen är jag med i revideringen av Boverkets byggregler till version 20XX. Jag har länge velat få möjlighet att bidra med min kunskap och erfarenhet, framförallt när det börjar handla om analytisk dimensionering och om användning av riskanalyser. På tisdag-onsdag är det möte på Tjärö i Blekinges skärgård. För mig blir det uppstart, men för övriga blir det ett avstamp mot nästa mål. Förslag till ny föreskriftstext finns för de flesta avsnitt i kapitel 5 och min roll blir ungefär så här:

• Arbete ska i första hand behandla arbetet med handboken kring analytisk dimensionering och konsekvensanalys.
• Arbetet innebär att ta fram texter avseende syften, mål och tillämpning av funktionskrav i föreskrift, allmänna råd respektive handbok.

Jag är hedrade och inspirerad av uppdraget. Det ska bli riktigt kul och lärorikt.

Snart stiger jag på fakirflyget till huvudstaden för att medverka i det första mötet i det nya projektet ”Brandteknisk dimensionering av träkonstruktioner” som SP Trätek driver med finansiering av Vinnova. Jag deltar på uppdrag av Setra, med vilka jag sedan länge har samarbetat angående trähusutveckling och brandskydd. Projektet syftar grovt förenklat till att publicera en ny utgåva av ”Brandsäkra Trähus”.

Åren 2000-2002 arbetade jag tillsammans med SP Trätek i boendesprinklerprojektet som senare ledde fram till min lic-avhandling. Då var det många möten i Stockholm – nu är det dags igen…