Igår höll den lokala BIV-gruppen sin första sammankomst, denna gång med syfte att beslysa frågor om glas och brandskydd. Vanligt glas, härdat glas, laminerat glas och brandklassat glas utsattes för intensiv värme för att visa hur det beter sig vid brand. Det som får glas att gå sönder är temperaturspänningar, oftast mellan infästning och glasruta. Ramen är isolerad och värms inte upp lika fort som glasrutan, vilken hade klarat av 1200 CÂ om den hade varit frihängande. Redan vid en temperaturskillnad på 40 C spricker vanligt och laminerat glas, medan det härdade glaset klarar 5 ggr mer, c:a 200 C i temperaturskillnad. Det brandklassade glaset hade naturligtvis inga problem att klara av den intensiva branden.
För oss brandingenjörer handlar det många gånger om att, inom ramen för analytisk dimensionering, avgöra vilka andra metoder och lösningar än de som anges i BBR som kan användas i en byggnad så att kostnaden för brandskydd blir så låg som möjligt. Brandskyddat glas anses vara dyrt, framförallt när det handlar om klass EI 60 eller mer. En trend är att byggnader blir mer öppna och brandcellerna blir färre. Dessa byggnader förses ofta med vattensprinkler och här finns ett behov av konstruktioner med enklare brandklass, typ rökavskiljning i 10-15 min. Frågan är om vi i dessa fall kan använda oss av t.ex. härdat glas för något glas i klass 300/30 finns enligt tillverkarna inte. Svaret är ja i de flesta fall. Undantagen gäller om väggen är försedd med glas heöla vägen upp till tak så att varma brandgaser kan ha värmt upp rutan så mycket innan sprinkleraktivering att en vattenbegjutning av fönsterytan skulle göra att den kyls av för snabbt och spricker.
