Kategoriarkiv: Brandskydd i byggnader

Läsvärt på BIV:s hemsida

Några av er kan ha missat att BIV:s hemsida har fått nytt liv i sommar. Bland annat finns en läsvärd krönika av Brandskyddslagets Claes Malmqvist om den olyckliga branden som ledde till ett ungt norsk pars död på ett hotell i Borgholm år 2004:

… om en brandskyddslösning inte är värd att ta strid för – oavsett om det är vid projekteringsmötet eller med ett föreläggande – så behövs den nog inte, men…
om vi däremot tycker att den behövs så måste vi verkligen se till att den blir av. Så nästa gång jag funderar på om en skyddsåtgärd verkligen behövs – om den är värd övertalningen, värd känslan av att vara till besvär och värd det ofta torra formella arbetet – då skall jag minnas Eirik och Linn. Det skall vi nog göra allihop ibland. Det tror jag att vi alla i längden vinner på…

Mattias Delin skriver också några rader om den katastrofala branden i Rinkeby då sju människor omkom i vad som verkar vara en vanlig lägenhetsbrand. Sju dödsoffer är sällsynt, och räknat sedan 1970-talet så har är det endast bränderna på stadshotellet i Borås (20 omkomna) och på Backaplan i Göteborg (63 omkomna) som har haft fler dödsoffer. Jag tycker precis som Mattias att det defintivt är ett misslyckande att en normal bostadsbrand kan få dessa konsekvenser. Vi behöver alla tänka till här…

Kloka ord om brandmotstånd

Vaggprov

För ett tag sedan hittade jag följande beskrivning av en av de vanligare missuppfattningarna om brandmotstånd som jag tog mig friheten att översätta. Tyvärr kommer jag inte ihåg källan…

En av de största missuppfattningarna om brandmotstånd är att den klassificering som fås i samband med provning (t.ex. R 60 eller R 90) indikerar hur lång tid en konstruktion bibehåller sin bärförmåga eller begränsar brandspridning. Klassificeringen bygger på en standardiserad testmetod som är ett s.k. jämförande test. Det innebär att en konstruktion klassad i EI 120 är bättre än en som är klassad i EI 60. Dock kan en EI 120 konstruktion upprätthålla sin funktion för både längre och kortare tid i en verklig brand.

Mer om förenklad resp. analytisk dimensionering

I förra veckan skrev jag om definitionen på förenklad resp. analytisk dimensionering och det kom in en reflektion om jag gärna delar med mig av:

Gissar att du är ute delvis för att väcka debatt. Ett problem jag ser som kanske även du ser är att den "förenklade dimensioneringen" har en hel del luckor. Mycket täcks upp av handböcker som inte har någon egentlig status och som bevarar en massa gamla SBN-tankar mm på ont och gott… Därför blir det lätt en rätt stor gråzon mellan förenklad och analytisk dimensionering och framförallt med tolkningar kring var kravnivån egentligen ligger enligt förenklad dimensionering eller?

Jag kan inte göra annat än att instämma i kommentaren. Idagsläget finns det alldeles för lite officiella förslag till detaljutformningar för att uppfylla BBR. Jag hoppas att Boverkets kommande handbok i förenklad dimesionering (som tas fram inom ramen för BBR 20XX) kommer att ge den vägledning som behövs. Utifrån ett projekteringsperspektiv måste det finnas gott om exempel på hur vi ska göra för att uppfylla BBR. Det saknas idag och då “tvingas” vi att gå på det som finns i andra handböcker. Rent praktiskt kallar jag inte dessa fall för analytisk dimensionering även om det i teorin borde vara så.

Vi ska dock inte glömma att det finns olika grader av analytisk dimensionering. Jag har i arbetet med den kommande handboken föreslagit att det borde finnas möjlighet till en kvalitativt riskbedömning där projektören “samlar in bevis” för att den föreslagna lösning ska ge tillfredsställande säkerhet. Denna typ av analytisk dimensionering skiljer sig från dimensionering utifrån beräkning, provning eller objektsspecifika försök där projektören “framställer bevis” ofta unika för resp. projekt. Lösningar som finns i andra handböcker eller i äldre byggregler kan då användas inom ramen för den kvalitativa riskbedömningen. Vi som projektörer måste i dessa fall kontrollera att förutsättningarna och kravnivån stämmer överens med relevanta bestämmelser.

Om BBR-kraven i den bästa av världar varit verifierbara funktionskrav fullt ut hur stämmer då detta gamla förenklade påstående nedan som jag aldrig riktigt blivit kompis med. Frångår man ett verifierbart funktionskrav då är det väl en mindre avvikelse och ingen analytisk dimensionering? Eller?

Mindre avvikelser definieras i BBR avsnitt 1:2 är något helt annat än alternativa sätt att uppfylla byggreglernas krav enligt BBR 5:11 om alternativ utformning. Mindre avvikelser innebär att man helt frångår vissa krav i föreskriften utan att kompensera detta. Därmed utgör de ett avsteg från den föreskrivna säkerhetsnivån. Mindre avvikelser behöver inte verifieras och beslutas av byggnadsnämnden.

Senare i veckan kommer jag ta upp olika utgångspunkter för analytisk dimensionering där bl.a “alternativ utformning” är en av dem.

Definition: Förenklad resp. analytisk dimensionering

Några gånger i livet har man blivit intalad att “repetition är kunskapens moder” och att “en gång är ingen gång”. Därför ger jag mig nu på att för er alla definiera två begrepp som varje dag utsätts för olika tolkningar av projekterande ingenjörer, vilka många gånger är alldeles felaktiga. Vi pratar om de två dimensioneringsmetoder som finns för byggnadstekniskt brandskydd – förenklad resp. analytisk dimensionering.

projekteringavbrandskydd

Förenklad dimensionering innebär att brandskyddet utförs exakt som det står i de allmänna råden eller i Boverkets olika rapporter. Inom ramen för förenklad dimensionering finns inget utrymme för tolkning, utan görs avvikelser så medför det per automatik att en annan dimensioneringsmetod måste väljas.

Analytisk dimensionering är i de flesta fall valfritt för byggherren, utom för de byggnader som faller inom ramen för BBR avsnitt 5:13 som erfordrar metoden i byggnader med särskilt hög risk för personskada. Fördelen med analytisk dimensionering är att byggherren får ett bätte anpassat brandskydd till den verksamhets som ska bedrivas och önskemålen om utformning av byggnaden.

BBR kräver att brandskyddet utformat enligt analytisk dimensionering ska verifieras så att det säkerställs att samhällets krav på brand- och utrymningssäkerhet uppfylls. Beroende på byggnadens komplexitet, antalet avsteg från förenklad dimensionering och den valda brandskyddslösningen ställs olika krav på verifieringen. Analytisk dimensionering kan ha olika utgångspunkter beroende på om krav i BBR uppfylls eller inte. Det senare fallet – kallat “alternativ utformning” kommer jag gå igenom noggrannare i ett kommande inlägg.

Brandfarliga varor på försäljningsställen

Gamla Sprängämnesinspektionen (sedemera avdelningen för brandfarlig och explosiv vara på Räddningsverket numera Myndigheten för Samhällsskydd och Beredskap) gav 1996 ut en föreskrift om “Hantering av brandfarlig vara på försäljningsställen”. I denna föreskrift (SÄIFS 1996:2) ställs följande krav vid hantering av brandfarliga vätskor på försäljningsställen:

image 

I ett allmänt råd till ovanstående avsnitt anges att upp till 10 000 l kan förvaras på ett försäljningsställe om:

image

I ett aktuellt ärende i Halmstad har en butik nekats tillstånd för hantering av brandfarliga varor eftersom det byggnadstekniska brandskyddet, projekterat enligt BBR, inte medger att rummet för brandfarlig vara behåller sin integritet och avskiljande förmåga i minst 60 minuter. Nu hänger det inte på utformningen av “brandrummet” som utan tvekan uppfyller EI 90 (tillräckligt enligt föreskriften…), utan på att bärverket för yttertaket har undantagits från krav på brandteknisk klass. Det är inte direkt ovanligt idag att just bärverket uppförs utan särskilt brandmotstånd i enplansbyggnader, även om de tillhör brandteknisk byggnadsklass Br2.

MSB:s yttrande (diarienr 2009-3594) är riktigt intressant:

För att tillståndspliktig hantering av brandfarlig vara ska tillstyrkas i förråd för brandfarlig vara förutsätts att väggarna utförs på sådant sätt att brand inte kan spridas till eller från utrymmet inom 60 minuter (EI-90).

I detta fall där takkonstruktionen vid brand kollapsar innan 30 minuter kan detta krav inte tillgodoses. Då takets bristande bärförmåga äventyrar väggarnas avskiljande förmåga är det lämpligt att bygga väggarna i REI-M120 samt att utföra innertaket i förrådet i EI-90.

Det är även möjligt att på annat sätt visa att brand inte kan spridas till eller från utrymmet inom 60 minuter.

MSB tycker alltså att REI-M120 är ett rimligt krav på rummet för brandfarlig vara för att säkerställa att brand inte sprids till eller från utrymmet inom 60 min. Redan här stöter vi på lite frågetecken. Vilken koppling finns det egentligen mellan “inom 60 min” och en viss brandklass (REI-M120)? Men, den viktigaste frågan är nog kopplad till syftet med föreskriften. Avsnitt 3.2 poängterar att “betryggande säkerhet” för “utrymning” och “räddningsinsats”. Vad som är säker utrymning kan ganska lätt fastslås enligt kravnivån som finns i BBR avsnitt 5:3. Men hur är det egentligen med betryggande räddningsinsats? I SÄIFS 1996:2 förtydligare detta:

image

Det var ett ganska bra förtydligande tycker jag som gör det lätt att ställa följande fråga – Finns det någon poäng att rummet för brandfarlig vara ska stå kvar efter att byggnaden har kollapsat? Svaret på frågan är ett troligt “Nej”. Hur kommer det sig då?

Att rummet håller en brandklass EI 90 är en förutsättning för att en brand i butiken inte ska sprida sig till rummet för brandfarlig vara och förvärra brandförloppet på ett sätt som äventyrar säkerheten för utrymmande och räddningsmanskapet så länge som byggnaden fortfarande har kvar sin funktion (läs stabilitet).

Brandklassen EI 90 är också viktig för att utrymning ska kunna ske betryggande vid en brand i rummet för brandfarlig vara och att räddningsmanskapet på ett säkert sätt ska kunna göra en genomsökning, eventuell livräddning och för att i ett senare skede kunna göra en insats och släcka branden.

Jag kan inte inbilla mig att föreskriften (SÄIFS 1996:2) syftar till att reglera vad som händer med rummet för brandfarlig vara när byggnaden väl har förlorat sin stabilitet och en total skada inträffar. Därför känns det oskäligt av MSB att inte tillstyka att tillstånd för hantering av brandfarlig vara ges i butiken.

PS / Ett långt inlägg med många egna tolkningar… Det hade varit kul med lite debatt! Kommentera gärna / DS

Riktlinjer för brandsäker användning av cellplast

image 

En rapport från Nya Zeeland går igenom användning av cellplast som byggmaterial och redovisar ett antal “läxor” som vi kan lära oss av efter några inträffade storbränder. Passa på och läs in dig på ämnet nu så här veckan innan BIV-träffen om just cellplast.

PS / Det finns några enstaka platser kvar till träffen om du inte anmält dig än… / DS

Stort intresset för cellplastträffen

Fasad med bränd cellplast

Den 12:e maj arrangerar BIV en informationsträff om cellplast som byggmaterial. 30 anmälda hitintills, men det finns platser kvar så släng iväg din anmälan.

Bygg brandsäkert med cellplast

Härmed inbjudes Ni till att delta på en BIV-infoträff som arrangeras av Er lokala BIV-grupp – Malmöregionen. Denna gång fokuserar vi på cellplast då det finns många frågetecken kring innebörden av att använda cellplast i tak och väggar. Brandkonsulter är osäkra på utformningen och räddningstjänst samt försäkringsbolag är fundersam över konsekvenserna vid brand, samtidigt som byggföretagen uppskattar materialet.

Vi vill försöka belysa denna fråga utifrån flertalet aspekter med syfte att finna säkra lösningar. Vi vill också motarbeta myter samt fokusera på de detaljer som är avgörande för att användning av cellplast ska vara brandsäker.

På träffen kommer representanter från Sundolitt AB ge sin syn på brandsäker användning av cellplast och Sören Isaksson från Willis AB kommer att ge försäkringsbranschens syn på materialet. Eventuellt kommer en representant från räddningstjänsten att belysa viktiga erfarenheter i samband med inträffade bränder.

Mötet går av stapeln den 12 maj 2009 på Tyréns kontor i Malmö (Isbergs gata 15). Mötet börjar kl. 16.00 och vi räknar med att vara klara till kl. 17.30.

För att nå så många som möjligt önskar vi att Ni kan skicka vidare denna inbjudan, till de av era kontakter som kan vara intresserade av att delta. Medlemskap krävs, men kan tecknas innan anmälan, läs mer på http://www.sfpe-biv.se.

Antalet platser är tyvärr begränsat till 40 st så först till kvarn gäller. Anmälan ska ske senast 5 maj till Fredrik Nystedt, fredrik@wuz.se. Pris: 0 kr för BIV-medlemmar och 200 kr för tecknande av medlemskap för ickemedlemmar.

Vid frågor kontakta Fredrik Nystedt på 0709-14 01 03.

Varmt välkommen önskar vi i den lokala BIV-gruppen

Erik Grahn (Bengt Dahlgren Brand & Risk AB), Magnus Mattsson (Københavns Brandvæsen),
Fredrik Nystedt (Wuz risk consultancy AB) och David Tonegran (Tyréns AB)

Boka in den 12:e maj!

Tisdagen den 12 maj blir det en BIV-träff om cellplast. Vi samlar representanter från byggindustrin, försökringsbolag och räddningstjänst för att diskuterar hur cellplast som byggmaterial kan användas på ett säkert sätt. Det blir fokus på bra lösningar och de särskilda risker som finns.

Räddningstjänsten i Jönköping demonstrerar hur lätt cellplast, frigolit, brinner. Foto: Räddningstjänsten i Jönköping.

Inbjudan kommer inom kort, men reservera den 12/5 kl 16:00-17:30 i Malmö redan nu.

Rikstermbanken

Dagens tips blir den spännande “Rikstermbanken”, Sveriges nationella termbank. Rikstermbanken innehåller termer och begrepp från ett stort antal ämnesområden, självklart en hel del relaterat till byggande. I BBR avsnitt 1.6 om Terminologi står:

”Termer som inte särskilt förklaras i huvudförfattningarna eller i dessa föreskrifter och allmänna råd, har den betydelse som anges i Terminologicentrums publikation Plan- och byggtermer 1994, TNC.”

Nu hittar du denna publikation hur lätt som helst på nätet.